Veckans morr på penilla.nu

Social marknadsekonomi ger fler vinster än pengar

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Tue, 17 Apr 2012 23:12:01 +0200

Arbetslösheten är en central uppgift för politiken, och en utmaning för Sveriges ekonomi. Kristdemokraterna är och ska vara den sociala rösten i Alliansen. Genom att ta fram mest centrala i den kristdemokratiska ideologin: värnandet om det unika och lika människovärdet. Det innebär att se människor som unika personer med förmågor och kunskaper som kan tas tillvara i gemenskap med andra. Det innebär också att ståndpunkter och attityder i politiken, hos arbetsmarknadens parter och samhället i stort, kan och måste utmanas.

Grunden för den kristdemokratiska arbetsmarknads- och näringslivspolitiken är den sociala marknadsekonomin, som visar på värden i samhället, större än vinster i kronor och ören. Som människovärdestanken, men även subsidiaritetsprincipen; att ta beslut på lägsta effektiva nivå. Vilket utmanar inte minst socialdemokratin, i dess iver att ständigt välja bort egenmakten hos medborgarna till förmån för beslut i kommun, stat och landsting.

Arbetsmarknaden är beroende av ett företagsklimat som stimulerar till att våga utveckla innovationer, affärsidéer och anställa fler. De arbetsintegrerande sociala företagen är exempel på småskaligt företagande med affärsidéer som stödjer både den enskildes behov av arbete, marknadens och behov av tjänster och varor, samt samhällets behov av välfärdstjänster.

Jag har därför tagit initiativ till en hearing i riksdagen för att samla alla berörda parter kring det arbetsintegrerande sociala företagandet, för att lyssna till de hinder som finns, och hur vi som riksdagspolitiker ska kunna samordna våra beslut bättre, för att få fler i arbete som står långt från den ordinarie arbetsmarknaden.

Ska den sociala marknadsekonomin fungera, behövs att alla som vill, ska få arbeta hundra procent av sin förmåga. Om det innebär två timmar, eller fyra timmar om dagen som exempel, är det den personens hundra procent. Fler ska kunna gå från bidrag till egen försörjning, där åtgärder behöver användas som redan finns, men också nya initiativ. För personer med arbetshinder – funktion, språk, psykiska och sociala hinder med mera – skulle det arbetsintegrerande sociala företagandet kunna utvecklas ännu mer. Där verksamheten utvecklas efter personernas förmåga, får möjlighet att anställas och få lön, som många inte fått på länge.

Men för att fler ska komma i arbete överhuvudtaget, behövs en större flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden och förändrade attityder hos arbetsgivarna. Särskilt de offentliga borde gå före i att anställa personer med arbetshinder – men också för att fortbilda befintliga medarbetare för att kunna gå vidare till andra uppgifter och byta jobb.

Jag har inte sagt "går det så går det"!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Wed, 16 Nov 2011 18:12:42 +0100

Media har granskat min deklaration för 2010. Jag och min man anlitar en auktoriserad revisor varje år för deklarationerna eftersom vi vill ha det rätt och riktigt, inte minst för att Lars har firma och jag är politiker.

Som riksdagsledamot tillhör jag Skatteverket på ett ställe, Simrishamn, och bedöms inte längre på Skatteverket i Vänersborg. Det innebär att det gjorts en annan bedömning för mina andra uppdrag, som till exempel kommunpolitiker, än tidigare.

Media har riktat in sig på att jag yrkat avdrag för julgodis, porto, inköp av gåvor etc. Det finns förstås alltid ett sammanhang ‒ godiset var inköpt för en partiaktivitet, till exempel valmöten gågatan, vår familjedag eller annat, som lokalavdelningen egentligen hade kunnat stå för (om det funnits pengar).

Vår revisor gav mig rådet att ta upp samtliga utlägg jag hade haft för mina uppdrag, och överlämna bedömningen till Skatteverket själva att avgöra vad som var riktigt att göra avdrag för. Jag har INTE försökt göra felaktiga avdrag, har INTE försökt sko mig på andras bekostnad. Att öppet ta upp samtliga utlägg, var såhär i efterhand, ett råd som jag kanske inte skulle ha lytt.

Jag är alltså inte oense med Skatteverket om deras bedömning av min deklaration, snarare tacksam för att veta vad som gäller som riksdagsledamot. Det påstådda citatet som nu sprids av TT känner jag inte alls igen mig i. Det blir inte sant bara för att det upprepas.

Lyssna hellre på intervjun med mig i Radio Väst, så får du höra mina egna ord och inte ta del av dem via förvrängning.

Ska medborgarnas eller finansdepartementets behov styra?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Tue, 09 Aug 2011 10:58:29 +0200

Den 30 juni, samma dag som Kristdemokraternas riksting startade, var det en artikel i Göteborgs-Posten som talade om att problemen i konstruktionen av den förändrade sjukförsäkringen var kända för regeringen på förhand, vilket också bekräftas av personer som var med när sjukreglerna arbetades fram.

Exempelvis förutsågs problemet med de nollklassade, som blev helt utan ersättning. Men socialdepartementets folk fick inget gehör. Efter stormiga och röriga förhandlingar tvingades de vika sig. Enligt en hemligt PM som upprättades av tjänstemän på Socialdepartementet, var det kaos och många trådar som skulle knytas ihop och svårt att överblicka de olika förslagen i en helhet.

Att Finansdepartementet sedan ville leka sakkunniga i att sätta en maxgräns för sjukskrivning på 1,5 år (vilket sedan blev 2,5 år), visar kanske på den ständiga striden mellan inte bara Socialdepartementet utan även finansen och andra departement. Frågan blir ju vad är det vi inte vet om sjukförsäkringen eller för all del andra frågor det förhandlas om i Alliansen?

Är det endast ekonomin som ska styra den politiska agendan? Och är det finansministerns avsikt att offra både egna partikamrater och allianskollegor för att visa sin egen styrka?

Min riksdagskollega Caroline Schyber skriver på sin blogg att sjukförsäkringen kräver fortsatt arbete. Människor ska känna sig säkra på att få den ersättning och det bemötande de har rätt till, något jag själv också skrivit om tidigare, och som Kristdemokraterna agerat för genom konkreta förslag.

Folkpartiets Jan Björklund sade i sitt sommartal på Marstrand, bland annat att sjukförsäkringen måste fortsätta förbättras med större flexibilitet för handläggarna på Försäkringskassan.

Vad Centerpartiet har för åsikt i frågan är inte helt klart. Men oavsett, har i alla fall Kristdemokraterna ett fortsatt arbete att göra i budgetförhandlingarna.

För mig är det självklart att förbättringar i sjukförsäkringen, för pensionärerna, och tydligt arbete för en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring borde vara det som KD driver mest. Vi har fokus på barn och unga – ja, då behöver de ekonomisk trygghet omkring sig. Det finns inget som oroar människor mer än att inte ha pengar till det ens barn behöver.

Mer dynamik i Alliansen

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 11 Jul 2011 10:33:40 +0200

Almedalsveckan är över. Plakaten nedplockade och skräpet på Visbys gator sopas bort. Allt minglande och kontaktskapande till ingen nytta, eller tas de tillvara om en månad när semestern är över? Hur ser kontakten ut mellan vännerna i Alliansen efter den här veckan, till exempel?

I gruppsykologi talar man om att varje grupp förändras när en person lämnar, och en annan kommer in. Partiledargruppen i Alliansen ser inte ut idag som den gjorde när den bildades, och kommer åter att förändras i och med en ny partiledare i Centerpartiet efter sommaren. Alliansens gruppledare är inte alla desamma heller efter valet 2010, vilket också påverkar samarbetsklimatet.

Människor spelar också roll, inte bara idéerna

Det är viktigt att komma ihåg detta som ligger bakom politikens fasader med beslut och media, vilka människor och relationer som styr utvecklingen för gruppen. Maktbalansen i en grupp störs också av personer utifrån med stor påverkan. I Alliansen finns en person, Anders Borg, som påverkar de flesta beslut med anledning av sin post som finansminister. De flesta idéer och förslag är till sin karaktär budgetpåverkande, och ska alltså passera nålsögat, finansdepartementet. När man ser till att ha hela departementsverksamheten i eget parti, blir det så klart lättare.

Gruppdynamiken fungerar bäst när det finns personligheter som kompletterar varandra, inte när de flesta liknar varandra. Om det nu är så, att nuvarande partier i Allianssamarbetet ska bestå och utvecklas, både i sin egen politik och tillsammans, måste det till en bättre dynamik mellan parterna.

Producenter, administratörer, integratorer och entreprenörer

Ledarskaps- och teamgurun Adizes, talar om fyra personlighetstyper: Producent, administratör, integrator och entreprenör. Om inte Alliansens arbete ska bli endast förvaltande och inte utvecklande, behöver det finnas entreprenörer som har idéerna, producenter som gör verklighet av idéerna, administratörer som följer upp arbetet och inte minst integratorer som håller samman gruppen och ser till att samarbetet fungerar.

Som det ser ut just nu, verkar det saknas entreprenörer och integratorer. Med Maud Olofsson försvinner en person med en del av de egenskaperna. Frågan är vilka egenskaper hennes efterträdare har, och vilken plan Fredrik Reinfeldt har för att de sjuttiofem procenten i Alliansen ska trivas bättre med hans egna tjugofem?

Det finns värre miljöer att vara i än kyrkan!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 6 Jun 2011 11:28:00 +0200

En märklig diskussion kommer upp när det är dags för skolavslutningar. Föräldrar som upprörs över att barnen kan utsättas för otillbörlig religionspåverkan om avslutningshögtiden hålls i kyrkan. Vilket har medfört att det nu inte är tillåtet med bön, psalmsång – Den blomstertid nu kommer undantagen – och välsignelser. Hallå, det finns väl värre miljöer att vara i, eller…?

Är det samma föräldrar som bryr sig om språkbruket hemma, i dataspel, filmer och på tv? Är det de som bryr sig om ifall ungarna är ute på stan och utsätts för både det ena och det andra i påverkan. Jag undrar var historie- och kulturlösheten kommer ifrån? Har dessa föräldrar själva lidit svår skada av att få uppträda med sina skolkamrater i kyrkan när det var små?

Jag tycker att den svenska skolan ska fostra eleverna till att vara medvetna om, och förstå att det finns olika religioner och kulturer. Ett sätt är att få besöka och få berättat för sig om de svenska traditioner som grundas i Bibelns berättelser. Det kan också vara att besöka och fira högtid i en moské, syriansk-ortodox eller någon annan religions gudstjänstlokaler.

Att det svenska kulturarvet helt ska gå den nya generationen förbi, med kyrkor och ceremonier, fördärvar snarare än bygger upp samhället. Jag önskar att de kristna församlingarna skulle vara tuffare tillbaka istället för att finna sig i de nya kraven.

Ställ krav på att de föräldrar som vill döpa sina barn i kyrkan också förstår vad deras roll är; att fostra sina barn i kristen anda. Ställ krav på att de som vill vigas i kyrkan förstår vad de lovar inför Gud och människor, och ställ krav på att begravningar som hålls i kyrkan bara sker när den avlidne haft en personlig tro! Med handen på hjärtat, hur många är det?!

Det är lika absurt som att kräva att präster och pastorer inte får be och välsigna besökarna i sina egna möteslokaler…

Läs mer:

Omvalet gynnade (s)abotörerna

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 16 May 2011 10:50:00 +0200

Om partiet är på väg att göra ett dåligt val, skicka ut några valarbetare som (s)aboterar valet och satsa på en belöning i omvalet! Detta underliga har nu hänt, att det parti som betett sig illa inte har drabbats negativt – utan fått ökade siffror i omvalet, såsom nu skett i Örebro.

Det måste vara fel och lagen (grundlagen!) kan behöva ändras! Det talas om åtgärder för att förhindra mänskliga misstag och det är gott och väl, men när ett parti saboterar, med illvilja eller av okunskap, då måste det till något annat.

I regionvalet höll vi emot bra. Trots vikande siffror i allmänhet, SAAB-kris och Fas 3 debatter, så höll Kristdemokraterna emot väl och hade det inte varit för Göteborg, så skulle vi nog rent av ha kunnat öka, jämfört med valet i september 2010. I min hemstad Trollhättan minskade vi något och här påverkade nog SAAB-krisen och fd ks-ordförandenGert-Inge Andersson (numera regionordf) resultatet mer än något annat. Vi höll siffrorna uppe betydligt bättre än såväl (m) och (fp) som (v) och (mp) på lokal nivå.

Men det finns saker som inte bara gör mig bedrövad, utan riktigt arg i detta val. Först har vi en kampanj från (s) som byggts upp på lögner. Det har målats ut ett påhittat skräckscenario om att alliansen tänker privatisera sjukhus i regionen, trots att inget sådant förslag funnits från något parti. Jag skäms över att S kommunalråd från flera kommuner stått utanför NÄL och protesterat mot utförsäljning av sjukhus – trots att de själva haft majoriteten i regionen sedan den bildades!

Man har också påstått att alliansen skulle stå för vård efter plånbok. Lögn och förbannad dikt! Alla fyra allianpartier är helt klara över att vården skall finansieras offentligt och ges efter behov. Den modellen är inte ifrågasatt. Skrämsel fungerar tydligen och det är bara att beklaga.

Den överskuggande frågan är dock hur vi skall komma till rätta med det som hänt i Örebro. Att ett parti som är på väg att göra ett dåligt val kan ta sig ur problemet genom att bete sig illa, så att valet blir ogiltigt, utan att straffas är på tvären mot allt förnuft och rimlighet. Nu blev det så att man i stället gick framåt.

Jag tror inte man skickade tårta till de valarbetare som (s)abbade valet i höstas, men jag skulle vilja diskutera ett klart bättre förslag än omval. Nu när alla analyser visar att detta omval varit något av en fullständig katastrof också sett till röstdeltagande och utgång.

Partiarbetare som saboterar val skall straffas med böter och deras parti skall straffas med ett avdrag i antalet röster. Det sistnämnda kräver en grundlagsändring och är inte något som görs i en handvändning. Men något måste göras, för så som det funkade den här gången kan vi inte ha det en gång till.

Politikens gränser måste också ha en port in!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 10 Apr 2011 16:10:00 +0200

Kristdemokraterna har de senaste åren talat om politikens gränser; att allt ska inte eller behöver inte, beslutas av politiker på olika nivåer. Nej, ska vi vara trogna vår kristdemokratiska ideologi och subsidiaritetsprincipen, ska besluten tas på lägsta möjliga, effektiva nivå.

Köksborden är bra att ta beslut vid för familjen, men det som är större än det kompetensutrymmet, måste gå vidare till kommunen, landstinget, staten eller EU.

I Dagens Nyheter pläderar statsvetarna Marie Demker och Ulf Bjereld för att den svenska politiken inte får begränsas till endast köksborden; och att Sverige är ett av världens mest individualiserade land. Och visst är det så – vi förväntas oss större och större valmöjligheter, att få vara delaktiga i saker som rör oss och våra närmaste. Men det finns saker vi behöver ha utsedda personer för – förtroendevalda som kan politikens villkor – annars blir vi som land inte trovärdiga gentemot andra länder.

Det som kan ifrågasättas, är väl det vi som medborgare faktiskt kan påverka men inte gör i den utsträckning som går att göra. Jag tänker på just det faktum, att våra allmänna val bestämmer vilka som är våra förtroendevalda, och att varje person står för någon form av politisk idé och förslag.

Att det borde vara bland det viktigaste man kan göra, att gå och rösta och kräva tydliga deklarationer av kandidaterna, är inte självklart. Kanske det är så att politikens gränser ändå måste ha en port in, så man överhuvudtaget vet vad som varje medborgares plikt och möjlighet i den svenska demokratin? Bättre samhällskunskap i skolan, utåtriktade aktiviteter av partierna, men även folkbildningsinsatser för medborgarna så de är med i processen kring hur ärenden fungerar i kommunfullmäktige, till exempel. Först då får de förtroendevalda en reell chans att också vara med och visa sin kunskap och sitt intresse av medborgarnas engagemang.

Demokratiska rättigheter ser olika ut i världen

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 21 Feb 2011 10:19:12 +0100

I dagens läge, när demonstrationer gör att diktatorer störtas i vissa länder, medan andra slår ner på sitt eget folk och värnar sin egen makt och förmögenhet, kan vi konstatera att demokratiska rättigheter ser olika ut i världen.

Den demokratiska rätten att rösta fram de personer man tror har störst möjlighet att göra ett bra jobb med att styra och leda landet, tar vi inte tillräckligt på allvar i vårt land. När nu omval ska göras i Västra Götalandsregionen, till regionfullmäktige, krävs extraordinära åtgärder för att motivera människor att gå och rösta.

Det som vissa slåss för, ger sina liv för, finns det svenska medborgare som fnyser åt, och säger att man inte bryr sig! Men visst bryr man sig om infrastrukturen – att det finns vägar att åka på, vården –g att det finns tillräckligt med vårdplatser när man blir sjuk eller att kollektivtrafiken fungerar när man vill åka buss och tåg. Allt det som beslutas om i regionen är viktiga områden för alla, och särskilt vill vi nog att vården fungerar.

Om vi vore tvungna att demonstrera på gator och torg för rätten att rösta, kanske det vore mera värt?

P.S. Du har väl sett att jag uttalar mig om Fas 3 i Radio Väst idag.

Inte en dag för tidigt!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 2 Jan 2011 13:32:00 +0100

Ända sedan perioden 1991-94 har uttrycket sitta still i båten förföljt Kristdemokraterna när man varit i regeringsställning. Nä, man kanske inte ska springa från sida till sida bara för att få båten i gungning i sig ‐ men att våga sätta upp segel, använda årorna och tro att vinden bär även vår politik!

I alla mänskliga sammanhang vet vi att det inte alltid beror på vad man säger, utan hur man säger saker, som gör hur det uppfattas. I politiken handlar det väldigt mycket om från vilket håll, och vem som säger det. Lillebror Kristdemokraterna ska helst inte sticka upp; man ska veta sin plats och att man fått stödröster för att klara sig.

zfda

Vilka som fått stödröster vet vi väl alla, det är ju Moderaterna som fått stöd för sin ekonomiska politik genom Anders Borg och Fredrik Reinfelt, inte för att det är ett parti med socialt ansvar, en särskild empati för människor som har det svårt eller förmåga att kunna ändra på saker som blivit fel i de stora reformerna istället för att alltid ta dem i försvar. Med det i ryggen för sina framgångar, borde det finnas en känsla (eller i alla fall ett logiskt behov) av ett gott samarbete med Kristdemokraterna.

Kanske det kommer om vi är många företrädare som kan berätta om våra visioner för Sverige och det mänskligare samhälle som vi vill ha. Där vi inte minst den senaste veckan gått ut och talat om att de tre faserna i Jobb- och utvecklingsgarantin behöver ses över. Att ersättningsnivån för dem i fas 3 behöver höjas, och att ingen anordnare ska få ta emot folk utan att det anges tydligt vilka arbetsuppgifter de ska ha.

Det är inte en dag för tidigt att Kristdemokraternas arbetsmarknadspolitik kommer fram i ljuset. Där människovärdet inte är beroende av ett arbete, men mångas självkänsla är det. Där en social marknadsekonomi ger förutsättningar för fler människor i arbete, för att företagen vågar anställa även människor med funktionsnedsättningar i högre utsträckning.

Alla ska inte bara vara med, det handlar om att få vara med på sina villkor. Det borde vi dessutom kunna arbeta för tillsammans, hela Alliansen.

Länkar:

Höj ersättningen i Fas 3.Debattartikel på Newsmill, som jag skrev med min kollega Lars-Axel Nordell.
Nytt KD-krav: Höj ersättningen i Fas 3. Politikerbloggen uppmärksammar vårt krav.
David Lega uppmärksammar vårt agerande.
Liksom Caroline Szyber

Fas3 har uppmärksammats av bland andra Expressen, Arbetarbladet, Sveriges Radio och Nyhetskanalen.

P.S. Jag har också skrivit en artikel ihop med Monica Selin om vårdplatsgarantin.

Alliansvän ‐ men en ärlig sådan

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 2 Jan 2011 13:32:00 +0100

Statsministern skriver på nyårsafton i Svenska Dagbladet om att ekonomin räcker för fler reformer. Fler ska komma i arbete genom att företagen ska anställa fler. Inga nyheter i sig, men han glömmer den grupp som han själv inte talat om varken i valrörelsen eller senare ‐ nämligen de personer inom sjukförsäkringen som saknar arbetsförmåga.

Om det nu finns gott om pengar ‐ då är det än mer oförklarligt att inte kunna lägga in en tillfällig sjukersättning igen för dem som väntar på besked om permanent sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller kanske väntar på en operation som dragit ut på tiden.

Att bara låta Kristdemokraterna ta smällen för luckorna i sjukförsäkringsreformen för att Göran Hägglund är departementschef, är ingen riktig vänskap. Statsministern borde veta bättre, att ger man inte hela departementet, utan vill ha kontroll på de viktiga ersättningsfrågorna inom socialförsäkringssystemet, då får man också dela ansvaret, som det så vackert heter i andra sammanhang.

Riktiga vänner kan tala om för en när det är dags att göra saker, eller att låta bli. Som alliansvän talar jag om ‐ igen ‐ att ansvaret för människor som hamnat i kläm och står utan ersättningar, måste delas av samtliga partier i Alliansen. Eftersom det inte finns en opposition värd namnet, kommer inte kraven därifrån heller, när tv-kamerorna är avstängda från budgetdebatten i riksdagen.

Får en riksdagsledamot gråta?!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 11 Dec 2010 14:02:00 +0100

Jag skulle kunna gråta över min klantighet att ha röstat fel i en viktig votering, och det vore förståeligt eftersom jag och alla andra nya ledamöter vill göra bra ifrån sig och representera sitt parti på ett bra sätt. Men jag gråter idag över det faktum att det finns människor som har en vacklande hälsa, som har nedsatt arbetsförmåga, som faller utanför Socialstyrelsens riktlinjer, och som hamnar mellan sjukersättning, försörjningsstöd, a-kassa – eller ingenting.

Jag har själv varit med om att oroa mig för pengar. Jag vet hur det är att ha barn som behöver olika saker, som de andra har, men inte ha råd. Jag har själv en uppväxt där pengar var en bristvara, men där fantasin fick desto större utrymme för hur de små medlen skulle nyttjas.

För tio år sedan grät jag som kommunpolitiker, där antalet hemlösa ökat, men de styrande inte ville se problemet och att det faktiskt var människor som hade det svårt i kylan. Ett fruktansvärt härbärge som så småningom stängdes, men som tog tid och där jag som oppositionspolitiker kände mig maktlös.

Som riksdagsledamot gråter jag över människor som far illa i vårt välfärdssamhälle. Och jag vill som kristdemokrat vara den som åstadkommer förändring, som ser människors behov. Kanske jag ska vara glad för att jag är ledsen – det vore värre om jag vande mig vid sakernas tillstånd…

Läcker som ett såll…

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 06 Dec 2010 22:41:00 +0100

Att läcka som ett såll brukar inte vara något bra – då går allting rätt igenom och inget silas. Två processer senaste veckorna, även om de är i storlek olika, har med all önskvärd tydlighet visat på att alltför strida läckor är svåra att stoppa…

Först Wikileaks, förstås. Konsekvenser över världen, när diplomatiska kontakter blev offentliga. Ganska olämpligt, i många fall. Sedan mitt eget parti, Kristdemokraterna. Icke-offentliga mejl med innehåll som kommit i öppen dager och som inte bara varit olämpligt gjort, utan framförallt något som inte skulle gjorts alls!

Men är läckan det största problemet? Är det inte att det finns så mycket att läcka som är det allvarligaste problemet – oavsett om det handlar om relationer i ett litet svenskt parti eller inom internationell diplomati?

Det som göms i snö, kommer upp i tö, säger ordspråket. Förr eller senare får liken i garderoben liv igen.

Just ny ligger snän djup i Trollhättan, men till och med lokaltidningen TTELA har fullt upp med att publicera nyheter utifrån det töande som Wikileaks orsakat:

Sahlins avgång var ett måste

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 14 Nov 2010 22:42:00 +0100

Att Mona Sahlin valde att avgå, var tills imorse inget hon hade övervägt, vad det verkade. Men att kräva av andra att ställa sina platser till förfogande och inte se sin egen roll, var ett taktiskt missgrepp.

Visst har hon rätt i att det måste till en radikal förnyelse, med nya ansikten och idéer till nästa val. Borde förstås ha skett innan årets val – men kanske var det just ett riktigt dåligt resultat som behövdes för att det skulle hända.

Men. Och för en gångs skull håller jag med Jytte Guteland: En partiledares avgång löser inte alla de problem som det socialdemokratiska partiet har för närvarande. Kanske inte ens hela partistyrelsens avgång. För att veta vart man ska, måste man först ta reda på vad man är, vill vara och hur det ska gå till. Då kan också rätt personer tas fram för att kunna genomföra de önskade förändringarna.

Ett tips även till mitt eget parti i de diskussioner som förs om både organisation och politik. Att veta vad man är och vart man vill gå, är grunden för det gemensamma arbetet framåt.

Alla partier har sin kultur och ledarskap att ta tag i!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 13 Nov 2010 14:14:14 +0100

Rubrikerna ropar ut om Rosornas Krig, sammanbrott mellan de rödgröna, det politiska spelet mellan regeringspartierna, intern diskussion i KD och så vidare. Och så Sverigedemokraterna, som är en källa till ständig diskussion. Jag är dock förvånad över att så lite möda ägnas åt att varje partis kultur har formats av dess ledarskap som funnits med under kortare eller längre tid.

För det första är politiska partier speciella i sin uppgift. Syftet är att tillförskansa sig så mycket makt som möjligt, det är själva affärsidén. Precis som vilket företag som helst, kan tyckas, med den skillnaden att marknadsandelarna inte bara har en ekonomisk fördel, utan i hög grad emotionella skäl och syften.

Därför sker inte bara val av företrädare på högre poster av rationella skäl – han eller hon är duktiga på ekonomi, marknadsföring, kommunikation eller vad det kan vara – det är i lika hög grad en person man har någon form av relation till. Behöver inte vara personlig, men på grund av artiklar, rykten och tal på evenemang, tycker man något om personen. Dessa ledargestalter tillsammans med medlemmarnas förväntningar, skapar kulturen i sina partier.

Mona Sahlin har genom att uppmana sin partistyrelse att avgå, talat om att hon själv är klanderfri och att det är alla andras fel med det dåliga valresultatet; ett upphöjt ledarskap som vanligtvis inte kritiserats, men som nu görs ändå. Fredrik Reinfeldt har ett liknande ledarskap, när han efter valet sa att om inte han talade om det, gällde det inte. Den stora skillnaden är att Reinfeldt hade ett bra valresultat som då med automatik också räknas som ett bra ledarskap, vilket inte alls är samma sak. Upplevelsen av hans ledarskap skiljer sig förmodligen stort mellan det egna partiet och Alliansens företrädare.

För det andra, ledarskap utvärderas och diskuteras ofta endast just vid dåliga resultat. Men jag menar att det är en del av den totala kulturen i en organisation, som finns även i de goda tiderna. Det är många faktorer som tillsammans gör att ledarskapet fungerar eller inte. Strukturen – själva organisationen med interndemokrati, vilka personer som finns i stort på olika strategiska poster, antal personer som bildar en maktposition för hela partiet, och inte minst vilken tydlighet som råder i de utåtriktade budskapen liksom i det interna arbetet.

Partiledningens uppgift är att ha kunskap om, intresse av och förmåga till att omge sig med kompetenta medarbetare som kan se vad som händer i organisationen, vilka personer som engagerar andra, erbjuda kompetensutveckling för uppdragen, uppmuntra till tydligt ledarskap på alla nivåer, och återkomma med information till ledningen så den kan kommunicera tillbaka. Brist på kommunikation är nämligen den största enskilda faktorn till vantrivsel, dåliga resultat och stress över att inte kunna prestera – otydliga förväntningar. Det pratas mycket om att lyssna (hör på motsägelsen…) men vem gör något av det man hört?

Sjukförsäkringen ska utredas snabbt och effektivt!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 16 Oct 2010 12:14:41 +0200

Sjukförsäkringsreformen var nödvändig för att fler människor ska kunna komma ut på arbetsmarknaden med 100 procent av sin egen förmåga. Men i alla stora reformer, sker också misstag på grund av att allt inte kan förutses.

Så har skett även här. Media har visat på exempel på människor som med konstaterat svåra sjukdomstillstånd, ändå av handläggare (som hänvisat till regler, praxis och lagar) tvingats att söka arbete och fått ersättningar indragna. Inte alltid har detta skett enligt hänvisningarna; säkert kunde en hel del fall lösts med hjälp av sunt förnuft. Men är man emot förändringar, så hjälper inte det goda syftet med förändringarna, det måste hålla fullt ut från beslutsfattarnas sida så inga tolkningar kan göras till förmån för egna uppfattningar.

Nu vill Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet utreda reformen snabbt och effektivt så inte människor med olika diagnoser och sjukdomar ska hamna mellan stolarna, och behöva oroa sig för sin försörjning mitt i all annan bedrövelse. Till detta säger Moderaterna nej.

Jag rekommenderar mitt eget parti, att tillsammans med Fp och C den här gången tala om för M, att den här gången får de ge med sig. KD blev överkörda i äktenskapsfrågan och frågan om vårdnadsbidraget. I den här frågan handlar det inte om att ge efter för ett eller flera andra partier för M, det handlar om att ge enskilda människor rätten och möjligheten att slippa vara orolig för hur man ska kunna betala hyran och andra räkningar när man samtidigt är sjuk.

För den som själv varit med om långvarig och svår sjukdom, vet att oro endast ökar på sjukdomssymptomen och känslan av maktlöshet – man har inte makt över sitt tillstånd och inte heller över sin praktiska vardag. Jag önskar istället att Alliansregeringen ska ge människor en känsla av egenmakt – empowerment – som handlar om att ge människor chans till egen försörjning efter förmåga men också en reell chans till ekonomiskt skyddsnät när förmågan inte finns. Ett mänskligare Sverige.

Ofrihet eller valfrihet?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 18 Sep 2010 05:24:09 +0200

Människor kan - och gör. Kombinationen av en stark värdegrund och demokratiska beslut har byggt västerlandets välstånd. När värdegrunden vacklar riskerar man att drabbas av en hyenakapitalism, eller så tar den politiska toppstyrningen tar över. Ekonomisk stagnation slår i slutändan ut välfärden, när inte företag startas och utvecklas så att fler får arbete.

När Mona Sahlin tog över efter Göran Persson, såg vi först en partiledare som talade om hur hennes parti skulle lära av sina misstag. Det förlorade valet föranledde en viss ödmjukhet. Processen avstannade dock snabbt. Mona Sahlin kanske inte trodde den behövdes när opinionsmätningarna ett tag såg mörka ut för Alliansen. I grund och botten tror jag att problemet är att hon är en traditionell sosse, bekväm med det invanda tankesättet och den gamla retoriken. Man har inte behlövt anstränga sig!

Sedan kom Lars Ohly in i samarbetet med S och MP, och krävde en kantring åt det socialistiska planekonomiska tankesättet. Det innebär att 2010 års socialdemokrater är bundna vid en koalitionspartner som avskyr allt som inte regleras och detaljplaneras på politisk nivå. Utöver de eftergifter som redan gjorts till Ohlys vänsterparti, så hörde vi honom i SVT:s slutdebatt gång efter gång säga att han önskade mer. Några fler eftergifter från Ohlys sida kan knappast väntas.

På en direkt fråga kunde de rödgröna inte ens uttrycka glädje över att antalet vårdcentraler ökat, och därmed tillgängligheten. Om inte beslutet tagits i centralistisk anda och de nya vårdcentralerna är offentligt ägda, så spelar det goda resultatet ingen roll. Formen ses ständigt som det väsentliga, resultatet som underordnat.

I stället för att förbjuda folk att köpa sig ut ur (märk väl inte före, utan ut ur) vårdköer, varför inte se till att det inte behövs, genom att se till att köerna är borta? Mona Sahlin vill förbjuda folk att skaffa sig vård vid sidan av det offentligt finansierade, utan att det gör situationen bättre för någon annan. Reglering, men inte förbättring.

Politiken skall ge människor spelrum och garantera att spelet blir rättvist, men den skall inte bestämma hur varje människa ska leva. Ditt liv och din vardag skall du själv råda över.

Inte Lars Ohly, inte Fredrik Reinfeldt och inte Göran Hägglund. Du själv. Din familj.

Om du tycker politik skall innebära att detaljstyra vård, skola och alla initiativ för att förbättra miljön, snarare än att peka ut riktningen, så bör du rösta rödgrönt. Om du däremot tror att människor har kraften och uppfinningsrikedomen att hitta bästa möjliga lösning för våra egna liv, för den egna familjen och den egna vardagen, då är Kristdemokraterna ett parti för dig.

Anledningen till att jag brinner för företagande och entreprenörskap är att det enda sättet att rädda såväl välfärden som människors vardagsliv är att det skapas nya jobb och nya företag. Bara så kan vi få loss pengar till skola vård och omsorg. En röst på det parti i Alliansen som mest av alla brinner för människors värde och ett kryss på Penilla Gunther är en god idé, om jag får säga det själv!

Lästips

GP beskriver hur personvalet går till.
Göran Hägglund har inte twittrat så mycket i valrörelsen, men så här på slutet kommer det lite grann. Jag tolkar det som att
Demoskop säger att Alliansens ledning aldrig varit större och att Göran Hägglund är personen bakom denna ökning. Ifall SIFO vet mer än Demoskoop återstår att visa, men i vart fall är det inget tjafs längre om att Kristdemokraterna skulle backa.
Valet blir en rysare enligt SIFO. (Se också Dagen.) Inte för att jag fruktar att Alliansen inte skulle vinna eller 4-procentspärren. Ingendera verkar vara i farozonen. Men man skall aldrig säga aldrig. Min verkliga fruktan gäller dock SD. Rösta för en tydlig majoritet i riksdagen så att de inte får någon makt!
TTELA: Alliansens partiledare valjobbar tills lokalerna stänger.
GP:s Maria Sköld recenseras SVT:s slutdebatt.
Expressen anser att Reinfeldt vann debatten.
SIFO säger detsamma. Men jag undrar om inte Göran Hägglund fått högre betyg om debatten givit mer utrymme för de nästan helt försummade värdefrågorna och familjepolitiken.
Lena Mellin i Aftonbladet sammanfattar Alliansens svar i sjukförsäkringsdebatten. (De rödgröna satte allt på ett enda kort här!)
TTELA:s Mellerud reporter Patrik Otter skriver om vikten av att rösta, kommunalt och på riksplanet.
SD:s kandidat i Mellerud är dömd för misshandel.
Frågan om särskolan i Trollhättan belyser det faktum att centralstyrning ofta leder till centralisering med färre enheter.
I Afghanistan röstar kvinnorna för andra gången. Om de rödgröna fick igenom sin linje skulle alla utländska trupper tas bort och det blir knappast någon tredje gång.
Tidningarna är inte opartiska, enligt Kent Asp. Men TT:s telegram nämner inte Aftonbladet. Är det opartiskt?
Trollhättan får äntligen sin skatepark. Jag motionerade om detta i fullmäktige redan i mars 2004 och efter många om och men blir det nu äntligen snart klart.

Alla vill ha de osäkra väljarna, eller?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 12 Sep 2010 06:26:05 +0200

Alla vill ha dem; de cirka 10 procenten, de nära 500 000 väljarna som beräknas ha svårt att bestämma sig för vad de ska rösta på den här sista veckan. De ska vinnas till varje pris. Och javisst, jag vill också ha de rösterna till mitt parti, men...

Enligt vad Peter Esaiasson, som är statsvetare på Göteborgs universitet säger till Sveriges Radio, kan man säga att valrörelsen nu börjar om. Med rätt uttalanden kan politikerna locka till sig väljare som ännu inte valt parti. Att det finns en väldigt stor grupp som inte är så intresserad av politik och då styrs mycket av vad som händer nu på slutet.

Jag tror att mycket handlar om att hitta former för att nå människor på olika sätt. Min personvalskampanj är uppbyggd kring alla sinnen: Man ska kunna känna, höra, se, smaka och dofta lite grann av vad jag och Kristdemokraterna står för. Därför finns det möjlighet att höra mig på radion, se mig på tv eller på nätet, här på penilla.nu, Youtube eller på Facebook. Eller varför inte maila, möta mig på stan, smaka på mintpastillerna (så jag får starka röster), ta ett snack över en bulle och kaffe - ja möjligheterna är stora att få reda på min och partiets politik.

Därför står jag inte ut med folk som säger i intervjuer i media, att de inte fått information och därför inte vet vad de ska rösta på! Men vilken planet befinner de sig på då? Har de verkligen rösträtt i vårt land, undrar jag?

Det går nästan inte att undvika politisk information innan valet – det kommer i brevlådan, finns i tv-reklam, program på tv och radio och inte minst i alla dagstidningar. Det går att googla på varenda människa som kandiderar eller gå in på valpejl.se för att se vad det är för jeppar som ställer upp. (Se min profil.)

Jag välkomnar de som seriöst ser sin roll som röstberättigade medborgare och vill ta sitt ansvar genom att ge sin röst till det parti eller den person som de tror kan göra bästa nyttan. Välkommen att kryssa Penilla Gunther, om du tycker att du fått den information du behöver för att göra det.

P.S. Lite lästips:

Alliansens ledning 10 procent hos Sifo (GP). En röst på de rödgröna riskerar att göra Sverigedemokraterna till vågmästare, eftersom de skulle gynnas av det avståndet minskar.
Såväl Expressen som Aftonbladet redovisar Expos granskning av Sverigedomkraterna. Deras kandidat till fullmäktige i Trollhättan är en riktig rårasist!
Mer detaljer om spelet runt SAAB kommer från statssekreterare Jöran Hägglund (c). De rödgrönas agerande kallar han dumdristigt, opportunt och ansvarslöst.
Trots att LO lagt ner åtskilliga miljoner på anti-allians reklam, så visar det sig att de egna medlemmarna föredrar Reinfeldt som statsminister. LO-toppen går alltså inte medlemmarnas ärenden, eller så har de i vanlig vänster-ordning omyndigförklarats, som om de inte vet sitt eget bästa.

Att dressera medborgarna med lagen som piska

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 05 Sep 2010 17:29:20 +0200

Lars Ohly har en trevlig egenskap som politiker. Han hymlar inte med sina åsikter. Tvärtom, ju mer han pressas desto tydligare blir han. Ta frågan om kvoterad föräldraförsäkring. Skall familjerna själva få avgöra hur deras liv och verklighet ser ut? Självklart inte! Man tänker ju fel, inte enligt politiskt korrekta normer och då skall man omyndigförklaras.

Visserligen har papporna ökat sitt uttag av ledighet till 23 %, men det går för långsamt enligt Ohly. Femårsplanen måste uppnås till varje pris och då får det gärna gå ut över individers och familjers frihet. Det luktar gammal unken öststat lång väg och är ett uttryck för en vidrig rättstradition. Lag och rätt ersätts med lag och tvång. Lagen är inte ett skydd för medborgaren från att bli illa behandlad, utan ett medel att tvinga medborgaren att bete sig enligt den statliga normen.

Det spelar faktiskt ingen roll om saken är god. Jag sympatiserar med tanken om att pappor skall ta större ansvar. Det är inte alls det som jag vänder mig emot. Problemet är synen på hur detta skall genomdrivas. Det handlar faktiskt om en revolutionerande förändring av lagstiftningens syfte, ett brott mot den rättsliga tradition som funnits i västerlandet sedan antiken. Det är istället i allra högsta grad det tankemönster som präglade Sovjetunion, DDR och alla andra gamla kommunistländer.

Det går inte att försvara, bara för att man hänvisar till ett gott syfte. Lagen används som ett dressyrredskap och det blir inte rätt, oavsett att målsättningen är god. Låt oss testa principen, bara för att se hur absurd den är, på några andra frågor:

Fler tjejer än killar rider. Låt oss lagstifta om att ridklubbarna måste ha 50 % killar som aktiva medlemmar. För varje tjej som vill rida, så tvingas en kille rida också. (Det är inget fel på att rida. Jag har vänner som älskar att rida. Men ingen av dem vill tvinga andra att göra som de.)
Fler tjejer än killar läser på omvårdnadsprogrammet. Och vi behöver fler sköterskor i allmänhet och fler killar i vården i synnerhet. Här talar vi både personalförsörjning till denna viktiga del av vår välfärd och om jämlikhet. Så låt oss lagstifta att för varje tjej som söker omvårdnadsprogrammet, utöver det antal killar som sökt frivilligt, så skall en kille tvingas gå också. Mot hans vilja tar vi honom från bygg-, teknik-, fordons- eller elprogrammet.

När kristdemokratin växte fram efter andra världskriget, så var den ett resultat av en vägran att erkänna totalitära staters våld på sina egna medborgare. Under kriget gömdes Konrad Adenauer undan Gestapo, eftersom Hitler ville se honom död. Efter kriget kom han att tillsammans med sina kristdemokratiska kollegor runt om i Europa formulera de tankar om människans suveräna rätt att råda över sitt eget liv, utan att för den sakens skull göras till en isolerad individ utan social gemenskap. Fina ord som subsidiaritetsprincipen och personalism användes för att beskriva tankarna.

I den dagsaktuella frågan om tvångsmedel som inkräktar på familjernas självbestämmande – ett brott mot subsidiaritetsprincipen, som säger att alla beslut skall fattas på lägsta effektiva nivå – så ser vi att detta inte bara är vackra ord, utan arvet från de gamla ideologierna påverkar oss än idag. Socialismen ser kollektiv som skalluppnå kvoter, vi ser familjer, föräldrar och barn.

Läs också om utfrågningen av Lars Ohly i:

Aftonbladet
Expressen skriver om bröstpumpar. Biologin är tydligen bara en gammal norm den också.
Marie Söderqvist skriver om andra stolligheter i Ohlys svar (Expressen).
TTELA skriver om Ohlys besök i Trollhättan
TTELA förmedlar TT:s telegram om utfrågningen (också i DN)
TTELA har också förmedlat vänsterns korkade förslag om straffskatt på vikarier, som om det skulle leda till fler anställningar!

Hur vet man opinionsläget i sin kommun?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 29 Aug 2010 10:40:28 +0200

På DN Debatt skriver Alf Sjöström, vd Novus och Arne Modig opinionsanalytiker Novus, om vikten av opinionsmätningar och att det ofta bara görs på riksnivå, men sällan på kommun- och landstingsnivå. Vilket säkert kan bidra till en cementering av partiernas röstetal; man har ingen aning om det skulle kunna gå att byta majoritet, till exempel.

Vid förfrågan förra valet skulle en lokal opinionsundersökning ha gått på minst 20 000 kr. Inget litet parti gör förstås en sådan satsning för att veta läget. Då läggs pengarna på material att dela ut, eller att annonsera för. Enda möjligheten är, att samtliga partier i kommunfullmäktige vore beredda att efter mandatfördelning, dela på kostnaden.

I en opinionsmätning som lokaltidningen ttela gjorde med hjälp av SIFO för ett antal månader sedan, hade Kristdemokraterna en potentiell skara väljare på ca 11 200 i Trollhättan, Vänersborg, Mellerud och Lilla Edets kommuner. Det var inte särskiljt om det var mer eller mindre i vissa av kommunerna, men ändå.

Med ett väljarstöd på 11 200 i Trollhättan med 61 mandat i kommunfullmäktige, skulle alltså KD få en höjning från de fyra mandat vi har idag, till ca åtta mandat! (Om övriga partier håller sig till sina tidigare resultat...) Men detta är ingen officiell mätning som skickats ut till allmänhetens kännedom, och som heller inte ska tolkas så positivt?

Skulle vi kunna byta majoritet i en av de absolut sista socialdemokratiska bastiljonerna, krävs ett mod, en övertygelse om att det finns en möjlighet att göra det. Det krävs också mod och övertygelse att rösta på det parti som värnar om de svaga, som ser att god ekonomisk hushållning ger bättre välfärd, och framförallt att välfärden kommer sig av att fler företag ger fler jobb!

P.S. Här kommer ett klipp från Göran Hägglunds besök i Trollhättan, då jag fick berätta för honom om de de goda lokala opnionssiffrorna.

Lästips

I min valkrets har vi nio procent!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 22 Aug 2010 08:01:06 +0200

Jag har varit med i valrörelser sedan jag nyss fyllde 18 år. Med tanke på att mandatperiodernas längd ändrats från tre till fyra år, så är det snart min nionde valrörelse! Varenda gång sedan partiet kom ini riksdagen 1991, är det sånt tjat om Kristdemokraternas siffror, att man nästan skrämmer folk från att rösta. Lägg samma energi på Centerpartiet eller Vänsterpartiet, tack!

Kristdemokraterna har en stabil ideologi, mot Centerpartiet som har en... grundsyn? Kristdemokraterna har en ideologi som sätter den enskilda människans väl och ve i fokus, mot Vänsterpartiets ideologi som ser till kollektivets bästa och knappt det!

Kristdemokraterna har en flexibel familjepolitik som menar att familjen kan ta sina egna beslut, där C i stort är eniga med oss men inte i vårdnadsbidraget. Medan V envist håller fast vid att föräldraförsäkring ska delas lika, och det ska bara finnas kommunal barnomsorg (i förskola).

Om vi valarbetare och kandidater inom Kristdemokraterna skulle hålla oss till alla mätningar och begrunda det dagligen, skulle ingen få nåt gjort! Det handlar om att fokusera på målet och tro på det man gör efter att ha tagit till sig motiverad kritik och gjort förbättringar. Där är vi nu.

Och vi ska inte bara hålla oss till kamrat fyra procent – vi ska klättra uppåt till min valkrets nio procent. Så det så.

Länkar:

Du kan läsa om senaste SIFO-undersökningen i TTELA, Dagen eller GP (+ GP om mätningar i allmänhet). Där finns också rapporter om ett desperat försök från (s) att härma succen med vår kömiljard. (Också i Dagen).

Kom ut som kristdemokrat!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Fri, 06 Aug 2010 05:03:56 +0200

Ibland blir jag förvånad över att andra blir förvånade över att de blir kristdemokrater i olika partitester på nätet. Varför skulle det vara så konstigt? Varför skulle det vara mera märkligt att man visar sig vara kristdemokrat än centerpartist, moderat eller socialdemokrat?

Då kommer alla möjliga konstiga argument. – Jamen, jag går ju aldrig i kyrkan, jag tror inte på Gud eller jag vill inte ha kristendomsundervisning i skolan. Nähä, och det finns inga i de andra partierna med sådana medlemmar eller väljare? Är det specifikt kristdemokratiskt att vi ska ha just de väljarna och är det så i Tyskland, Belgien eller Italien till exempel?

Det finns fler varianter: 1. Jag kan inte vara kristdemokrat, eller rösta på KD, för ni är för veka i frågan om homosexuellas rätt att gifta sig, abortfrågan och Israel-Palestina-konflikten. Oj, tänker jag, är DET de viktigaste frågorna vi ska jobba med? När människor saknar jobb och bostad, barn till missbrukande föräldrar behöver hjälp och man svälter i vissa delar av världen?

– Jag kan heller inte rösta på KD för att ni är emot samkönade äktenskap, bara pratar aborter och är alldeles för pro-israeliska. Jaså, är det därför vi jobbat i alla år för större valfrihet inom både barnomsorg och äldreomsorg, fler företag som ger fler jobb och en bättre vård. Selektivt hörande?

– Jag kan inte vara kristdemokrat, för jag har socialdemokratiska föräldrar (eller moderata, liberala whatever...). När man fyllt 18 år och får rösta, får man också välja vilket part man röstar på. En upplysning.

Det finns fler intressanta argument mot att inte erkänna sig som kristdemokrat, men jag ska istället ge dig argument för att våga vara det:

Jag gick med i Kristdemokraterna och har varit med sedan tonåren därför att jag tror på vår människosyn; allas unika och lika värde. Att alla människor har rätt till en trygg tillvaro utifrån vars och ens behov och förutsättningar. Att vara deras röst som själva inte kan ta för sig i den allmänna opinionen eller har de stora intresseorganisationerna med sig. Om du delar den inställningen och visionen, och tror att Kristdemokraterna kan bidra till ett bättre samhälle, då är du välkommen att komma ut som kristdemokrat.

Läs också min kollega Maria Nilsson som fyller på med fler argument i sin blogg.

Kändisskapet inom politiken ingen skillnad mot andra branscher?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Fri, 23 Jul 2010 05:53:24 +0200

Inför varje val nomineras en mängd personer till kommunala, landstings/region och riksdagslistor. Långt ifrån alla dessa får någon form av introduktion till vad det innebär att bli en offentlig person, vilket man de facto blir när man står på en valsedel.

Många blir överraskade över att det i lokaltidningen eller på nätet helt plötsligt står vilken inkomst man har, om man är ägare av, eller sitter i styrelsen för ett bolag eller är med i en förening. Man förväntas även uttrycka åsikter om alltifrån Djurens rätt till Pappors rätt, Greenpeace-aktiviteter till inställningen till biogas, nystartsjobb, skatteuttag på vindkraft, högskolans organisation eller vårdnadsbidrag!

Även om få uppmärksammas för sina svar eller för sin kandidatur i långa loppet, är känslan att vara påpassad utifrån inte bara en angenäm känsla. För dem som söker kändisskap för kändisskapets skull, finns det med all sannolikhet enklare vägar att nå dit.

För dem som redan kommit högre upp i den politiska världen, har priset ibland varit högt. Den senaste i raden som lämnat, är arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, som angav tre skäl för detta; nämligen sina tre barn. Kristina Axén Olin avgick på grund av en ohållbar personlig situation, som även drabbat familjen. Andra har angett att de inte tjänar tillräckligt på politiken – och som kommunpolitiker gör man verkligen inte det – men inte ens som riksdagsledamot tycker somliga att det är värt det.

Men framförallt ska det inre engagemanget finnas för att det runt omkring det politiska arbetet ska vara värt det. Det måste finnas människor runt omkring som uppmuntrar, stöttar och ger råd, men man kommer aldrig ifrån att den egna motivationen måste finnas för att göra livet lite enklare för medmänniskorna. Genom att bli känd, får man genomslag för sina idéer och kan genomföra dem, inte för att bli en ”kändis”.

Vinnare och förlorare efter Almedalen

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Tue, 13 Jul 2010 04:06:15 +0200

Almedalsveckan i år innehöll det mesta i nyhetsväg; pengar som brann upp, sex som eventuellt hade sålts och köpts och makt som visades upp av media, partier och organisationer. Tre ingredienser som är säkra kort för att skapa uppmärksamhet och intresse. Frågan är bara vilka som blev vinnare och förlorare i detta med att bli mest uppmärksammad? Uttrycket all publicitet är god publicitet kanske inte alltid stämmer...

Bränna pengar kan alla göra genom att slösa bort dem på oväsentligheter. Gudrun Schyman gjorde det handgripligen – dessutom på en grill! Nä, Frälsningsarméns idé att lägga pengar i den kokande grytan är verkligen ett bättre grepp.

Sex tycker de flesta är ett intressant ämne. Sälja sex är inget bra vägval i livet, ej heller att köpa. Förutom att det är kriminellt, är det en personlig tragedi. Men män med makt brukar inte behöva betala för sex, så varför skulle Littorin göra det? Dåligt självförtroende, för mycket pengar som behövde spenderas eller... så har han inte gjort det!

Utövandet av makt stod inte partierna för i första hand, det gjorde media och framförallt Aftonbladet genom sitt halande och dragande av de obesvarade frågorna kring Littorins avgång. Den tredje statsmakten visade än en gång att man kunde sänka eller höja en människa. Den enes bröd, den andres död, kan man säga, eftersom Schyman fick mycket media för något som också borde klassas som genomdumt.

Vinnare blev förmodligen de som syntes och märktes i det stora utbudet utan att behöva använda sig av de tre ovanstående ingredienserna, medan förlorarna inte känt av någon sex appeal och fått särskilt mycket media, och därmed kastat pengar i sjön (det är dyrt att vara med på Almedalsveckan). Synd om dem...

Man får till sist dock tro att svenska folket i valet röstar med hjärna och hjärta och inte bara agerar efter den senaste trenden, som om politiskt förtroendekapital vore någon slags aktiekurs. Detta förenklas om de politiska kampanjerna håller sig till sak och spelar med öppna kort. Om detta har jag också skrivit på Newsmill idag.

Högre bud!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Tue, 06 Jul 2010 04:19:18 +0200

Sommaren brukar erbjuda trivsamma auktioner på landet, där utroparen vill ha högre bud på prylarna som säljes. Almedalsveckan i år innebär högre bud från de rödgröna på allt som Alliansen lägger fram. Den välkända musikallåten allting som du kan, kan jag göra bättre, tycks vara refrängen som spelas om och om igen.

Högre bud från Lars Ohly – där alla ersättningsnivåer ska höjas, men inte ett ord om hur pengarna ska komma in i statskassan. Det nya Välfärdspartiet – Vänsterpartiet, verkar totalt ha glömt bort att människor måste arbeta för att skatterna ska komma in. Om det nu ska vara kul att betala skatt, är det ännu roligare att ha något att betala med!

För att människor ska kunna arbeta, krävs företag som kan anställa. Det glöms också bort av de rödgröna. Istället för att sänka arbetsgivaravgifterna ytterligare, vill man återställa dem för anställning av ungdomar till samma nivå som tidigare = full pott!

För att lägga ett högre bud på något när man är spekulant, måste det finnas något rejält intressant att bjuda på från början. Som väljare hoppas jag att man tänker på konsekvensen på det man bjuder på – saken måste hämtas ut och betalas för, och förhoppningsvis gå att använda.

Jag har därför svårt att se hur den rödgröna politiken ska vara användningsbar framöver, när den inte går att finansiera idag?

Fler slags åtgärder behövs för att öppna upp arbetsmarknaden!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Wed, 30 Jun 2010 11:59:51 +0200

Endast 10 procent av funktionshindrade mot 80 procent av alla andra, har ett arbete. Snittinkomsten ligger på 100 000 kr/år. Vem skulle tycka att det vore något att leva på? Dessutom är utbildningsnivån lägre än snittet i den målgruppen, vilket också försvårar möjligheten till arbete. Fler åtgärder behövs för att skapa öppningar på arbetsmarknaden totalt sett, för att få fler i arbete.

Ett krav som jag för fram nu till Kristdemokraternas riksting är att använda en del av pengarna som är avsatta till jobbcoacher via Arbetsförmedlingen, och istället införa en handledarpeng till företag och andra verksamheter som är villiga att ta emot praktikanter.

Hur en praktik är upplagd ser så olika ut; en del upplever ett stort och seriöst mottagande med instruktioner för att lära sig arbetsuppgifterna ordentligt, medan andra mest får titta på och upplever det mest som ett väldigt långt studiebesök och inte praktik!

Att ge en handledarpeng innebär att företagen kan avsätta en viss tid för en anställd, att faktiskt ha ett ansvar för praktikanterna; att se till att de lär sig relevanta saker, att de kommer i tid, att se hur de trivs eller vilken fallenhet det finns för att utföra uppgifterna de tilldelas.

Små företag är ofta positiva till praktikplatser, men det får inte kosta arbetstid – praktikanterna ska vara komplement till de anställda. Den möjligheten blir större om de får vara med från början och lära sig vad som ska göras, och även lära sig företagets kultur och arbetssätt.

Välkommen hit, eller dit!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 06 Jun 2010 16:32:36 +0200

Sveriges nationaldag är i många kommuner en högtidsdag för nya svenskar som blir välkomnade som medborgare. Visst kan väl Svenska flaggans dag och nationaldagen få vara en dag när vi alla känner glädje över vårt land och vårt folk, även om det finns förbättringspotential?

Har på sistone läst flera tidningsreportage om svenska ungdomar som åker till Norge för att jobba. Hyfsad lön, ja, men samtidigt dyrt att leva där, och ofta boende som man aldrig skulle komma på tanken att ha hemma i Sverige. Och på samma sätt är det egentligen med jobben också – långt ifrån alla har s.k. kvalificerade jobb! Snarare handlar det om servisjobb på restaurang, städ, fastighetsskötsel och annat som ska göras – men som uppenbarligen lämnar arbetsmarknaden öppen för de svenska och inte de norska ungdomarna.

Här hemma säger de rödgröna att RUT-avdraget ska tas bort omedelbart vid en valseger, och att ROT-avdraget ska tas bort på sikt. Grattis Sverige – hur ska vi då lösa arbetskraften för de jobb speciellt inom hushållsnära tjänster som ändå behövs, men som få har råd att betala? Idag är det många med utländsk bakgrund som både startar eget företag i branschen, eller blir anställda, som tidigare inte haft den chansen.

Alternativet? Att våra svenska ungdomar kommer hem från Norge och städar? Knappast.

Jag säger bara, välkomna alla som har skäl att flytta hit och vill göra det. Kom ihåg att de som ännu inte har svenskt medborgarskap, men bott här i tre år, ändå har rösträtt i kommunen. Rösta för Kristdemokraterna som ser möjligheter för människor att bidra till egen försörjning.

Vart tog sanningen vägen om sjukförsäkringsreformen?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 16 May 2010 16:07:13 +0200

Det finns två sanningar om den nya rehabiliteringskedjan; den ena talar om att det faktiskt finns en hel del människor som gått från bidrag till egen försörjning och den andra talar om att det fallit människor mellan stolarna som myndigheterna ställt fram – inte politiken i första hand!

Visst är det riksdag och regering som tagit beslut om de nya sjukförsäkringsreglerna – men man ska inte glömma bort att även LO i en rapport 2007, föreslog en ny bortre gräns för sjukskrivning och ersättning för det. Dessutom gjordes 140 personer om dagen till sjukpensionärer tidigare – utan någon större hjälp till utredning och framförallt rehabiliteringsinsatser.

Sedan årsskiftet har 8 000 personer nekats fortsatt sjukpenning. Det är en ökning med 30 procent jämfört med samma period förra året. Å andra sidan har över hälften av de ca 2 000 personer som utförsäkrades efter maximal tid i sjukförsäkringen och inte anmälde sig till Arbetsförmedlingen, gått till arbete ändå!

Nära 13 000 personer hade i januari skrivit in sig i introduktionsprogrammet. Av dessa var knappt 4 300 män och nära 8 500 kvinnor. Ännu finns inga studier på hur många av dessa som inte kommer att kunna ha ett reguljärt arbete, oavsett insatser, och som behöver få en permanent sjukersättning.

Men allt beror inte på politiken – det finns också ett stort ansvar lagt hos de myndigheter som ska möta dessa människor som varit långt bort från arbetsmarknaden i ett antal år. Reformer är alltid svåra och jobbiga för de som ska genomföra dem och för de personer som är föremål för dem. Jag beklagar djupt de människor som inte kommit på rätt plats ännu och fått sin ersättning sänkt. Ingen blir friskare av en dålig ekonomi – oro är lika farligt som vilken sjukdom som helst. Men att över tusen personer ändå fått arbete och tjänar till sin egen lön – det är bra både för dem och för samhället i stort.

Nolltolerans mot mobbning oavsett var det händer!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Tue, 27 Apr 2010 03:07:00 +0200

Den 25 april var det fem år sedan Måns Jenninger i Lerum tog sitt eget liv på grund av långvarig mobbning. Han var endast 13 år gammal. Varje dag utsätts barn och ungdomar för mobbning, på olika sätt och med olika medel. De senaste veckornas diskussioner med Piratpartiet i GT och via nätet, gör ännu mera tydligt, att oavsett var mobbningssituationen inträffar, på nätet, via mobiler eller i verkligheten, måste vuxna reagera och ta fram den etiska kompassen. Förebyggande arbete är alltid bra – men då förutsätts att det finns ett problem att hantera, vilket PP inte vill se att det finns.

Många ser nätet som sin fristad – man får vara den man är utan att dömas för sitt utseende eller funktionshinder, och kan hitta vänner med samma intressen. Vissa hittar till och med sitt livs kärlek via intressen eller matchmakingsites. Men precis som med vilket kommunikationsmedel som helst, kan den digitala världen bli en mardröm, om medlen används på fel sätt.

Att ha en etisk kompass innebär att man förstår var gränsen går för ett beteende som kan upplevas som kränkande; och kanske att man till och med kan ha en bit civilkurage för att våga tala om för andra, hur deras beteende upplevs.

Den 1 maj öppnas en fotoutställning i Alingsås om mobbning – gå gärna och se den. Ta del av barn och ungdomars synpunkter och tankar kring detta och fundera ett varv till, om det inte är alla vår uppgift att visa nolltolerans mot mobbning oavsett vilken arena det händer på?

Piratpartiet fortfarande svarslöst

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Wed, 14 Apr 2010 16:09:11 +0200

Media har artiklar dagligen med rättsfall där email, SMS eller konversationer på nätet gett upphov till rädsla och känsla av maktlöshet. Huvudbudskapet i mina debattartiklar är alltså att vi har verkliga problem med nätmobbningen, som påverkar mängder av svenska barn, ungdomar och vuxna. Problem som förtjänar mer uppmärksamhet än faktiskt både FRA och IPRED (även om jag befinner mig i viss intern opposition mot mitt parti i dessa frågor).

Jag är ingen webexpert som kan tala om tekniska lösningar. Och jag tror inte på censur via myndighet, eller inskränkning av rätten att framföra en åsikt. Men när kränkningar förekommer, så måste det finnas lagar som både skyddar offret och som låter mobbaren känna konsekvenser, exempelvis i form av skadestånd. Sådana lagar finns redan till största delen redan på plats, men behöver kompletteras med resurser och rutiner hos polisen så att de kan agera snabbt och stävja trakasserierna innan de blivit ännu värre. Likaså måste skolan ges tydligare rätt att stävja kränkningar som skickats via SMS och Internet.

Åtgärder som dessa bidrar till att skapa diskussion, vilket i sin tur är en del av det förebyggande arbetet. Förebyggande arbete och disciplinära åtgärder är nämligen inte varandras motsatser. Så framställs de hela tiden i den rödgröna retoriken, men när den nämns, så har jag lämnat Piratpartiets göranden och låtanden. De rödgrönas svartvita värld mellan lag och rätt kontra stöd och hjälp, får bli ett ämne att återkomma till.

Att kritisera Piratpartiet är som att peta i en myrstack. Men så få svar på frågorna jag ställde! Det har varit mer intressant att praktisera kränkande tillmälen...!

Tokfrihet eller orwelliansk övervakning tycks vara de enda alternativen i piratpartisternas polariserade världsbild. Eftersom jag nu anser nätmobbning vara ett verkligt problem och en integritetsfråga, så måste jag vara för övervakning, censur och begränsning – eller? Andra reagerar mer extremt och påstår exempelvis att kontentan av det jag skrev är att Piratpartiet skulle vara orsak till nätmobbning eller rent utav händelserna i Bjästa. Läste de överhuvudtaget artiklarna? Troligtvis inte, med de reaktionerna.

Av alla de reaktioner jag sett, är det intressant nog ingen som verkar ställa frågan om de själva, med all sin expertis i nätfrågor, skulle kunna hitta konstruktiva förslag på hur man skall komma till rätta med problemet. Men eftersom ett antal piratbloggare inte ens anser att det finns något problem, så får vi nog vänta.

Vart står Piratpartiet ifråga om trakasserier på nätet?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 10 Apr 2010 11:34:15 +0200

Tusentals människor, barn såväl som vuxna utsätts dagligen i vårt land för mobbning, trakasserier, ryktesspridning och förtal. Idag finns fler sätt än någonsin att både använda för dessa handlingar, och att motverka dem. De omtalade händelserna i Bjästa och Landskrona, har lett till upprörda känslor på Facebook och andra forum på nätet.

Om detta skriver jag idag en debattartikel i GT (som tidningen gav en extra tillspetsad rubrik) och på samma tema hade jag tillsammans med Lisbet Pipping, författare och föreläsare i bl.a. mobbningsfrågor, en artikel i TTELA den 7:e april.

På TV4-nyheterna talade man om detta som att det var skillnad på ”verkligheten” och nätet. Men idag är nätet verkligheten för speciellt barn och ungdomar. De umgås där, de chattar, skickar bilder med mera. Men ska allt kunna sägas där, som man faktiskt inte skulle säga öga mot öga?

Piratpartiet har ofta haft sin egen tolkning av vad som är integritetskränkande och inte. Men hur ser man på mobbning på nätet, genom SMS, MMS, osv? Hur ska drabbade människor få slippa sådant, eller få möjlighet till upprättelse, om allt släpps helt vind för våg?

Värnet om den enskildes privatliv är lagfäst i Sveriges grundlag, och att Staten skall endast vid en konkret brottsmisstanke ha rätt att samla bevis och utföra övervakning av sina invånare. Staten skall i alla övriga fall utgå från att dess medborgare är oskyldiga och lämna dem ifred står det i Piratpartiets principprogram. Men det blir problem när man silar statens mygg, men sväljer alla andra aktörers kameler!

Alla former av upprepade trakasserier = mobbning. Det kan inte, ska inte accepteras. När Piratpartiet inser att bedriva politik handlar om att kunna fler områden, och man ser konsekvenser för den enskilda människan utanför det tekniska, då kan det tas på allvar, men inte förrän dess.

penilla.nu är tillgänglig

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Thu, 18 Mar 2010 10:48:01 +0100

Partiernas centrala sidor är inte tillgängliga för alla väljare, men denna webbplats har gjorts enligt konstens alla regler och är det. Ett gästinlägg från Lars Gunther, ansvarig för tekniken på penilla.nu.

Det är organisationen funka.nu som med varje valår gjort denna undersökning, skriver Svenska Dagbladet.

När jag (Lars) gör webbplatser, så är tillgänglighet alltid något jag tänker på från första början. Det viktigaste är att man inte missbrukar sidornas grundteknik, HTML, utan följer standarderna både till bokstav och andemening. Sedan räcker det med några enkla kompletteringar, så att sidorna funkar både med och utan mus, har tillräckligt hög kontrast, etc. Det är inte något som kräver särskilt mycket extraarbete om man kan sin sak. Att skylla på fördyring är en dålig ursäkt!

Om man först bygger halvmeterhöga trösklar i ett hus och sedan sätter in ramper för rullstolar och barnvagnar, då blir det dyrare, men om man inte hade några trösklar från början, så är merkostnaden för tillgänglighet noll. Så är det också på webben. Problemet är att på tok för många okunniga webbutvecklare får fortsätta göra dåliga jobb, för att deras arbete köps in av okunniga beställare.

I Sverige har vi haft ett antal initiativ för tillgänglighet på offentlig webb, främst genom Vägledningen 24-timmarswebben, som tyvärr tappat officiell status. Skulle Penilla bli invald i riksdagen kommer hon med min hjälp driva frågor om tillgängligheten på offentlig webb och verka för att detta tydligt skall finnas med i utbildningen för gymnasium och högskola. Det går alldeles utmärkt att ge myndigheterna direktiv i en sådan sak, och en viss lagstiftning borde också finnas. (Även om man inte får skriva in en specifik teknik i den, då utvecklingen alltid går vidare.)

Själv jobbar jag med kursplaner för Gy -11, så där kanske saken är ordnad per automatik, i och med att just jag fick uppdraget, men det återstår mycket att göra i form av fortbildning. Därtill kommer högskolorna, vars kvalitet skiftar betänkligt på den här punkten. Somliga gör ett riktigt bra jobb, andra gör motsatsen. Med tydliga direktiv och fortbildning kan detta ordnas. WaSP InterACT är en färdig resurs för dem att utnyttja, som gör merkostnaden för nya kursplaner löjligt låg.

Sammanfattningen är alltså att tillgänglighet på webben inte behöver kosta särskilt mycket, men den behöver uppmärksammas också politiskt. Detta är varken svårt eller konstigt, men värt att beakta när du röstar i September.

Vad är riksdagen till för?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 14 Mar 2010 07:18:43 +0100

Jag kandiderar till riksdagen. Det är Sveriges högsta beslutande folkvalda församling. Man beslutar om ny lagstiftning och många andra saker som berör oss alla. Men inte Carl Bildt?

När beslutet togs häromdagen, att erkänna det armeniska folkmordet 1915, var det inte ett unikt beslut i resten av världen, även om det låter så hos motståndarna. USA och många andra länder, har redan sett det uppenbara. Men här backade Alliansen på ett sätt som inte är värdigt varken frågan eller en regeringsmajoritet.

Är Turkiet som land viktigare att ha med i EU, trots brister i demokrati och svårigheter att hantera landets interna organisation mellan folkvalda och militären? Är det landet viktigare att få med än Island, Norge eller Schweiz som har olika god ekonomi förvisso, men ändå är stabila demokratier?

Ibland kommer synpunkter på att riksdagen tenderar att vara ett transportkompani, där det är låsta positioner mellan opposition och majoritet. Det är en tråkig inställning för ledamöterna, som säkert alla skulle uppskatta att få gehör för sina frågor oavsett partitillhörighet.

Än värre, är dock när en minister efter taget beslut i kammaren går ut och talar om att han inte kommer att följa det. Så mycket för demokratin i det egna landet, alltså...

Posten, Posten var är du?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Wed, 24 Feb 2010 17:48:48 +0100

Vad gör Posten, undrar jag. Först tar man bort en mängd brevlådor, sedan ändrar man höjden på dem så inte folk når att lägga i några brev. När man gjort det, ska Företagscentren tas bort!

Grattis alla företagare som ska skicka paket och pallar och måste traska in på ICA, Pressbyrån och andra småställen med minimala gångar, för att inte tala om noll plats på lager.

För att riktigt skapa kundnytta och effektivitet, ska flera tusen anställda sparkas från Posten. Fantastiskt! När privata företag får förelägganden för att man måste vara fysiskt tillgängliga för allmänheten, gäller det tydligen inte det statliga bolaget Posten. När NetOnNet och andra större butikskedjor lägger sina lagerbutiker på ställen dit man kan ta sig med bil, gör Posten tvärtom.

Och för att lägga lök på laxen – så minskar ständigt servicen för dem på landsbygden. Nej, skärpning; Postens vd borde gå ut och göra avbön som sin kollega på SJ.

Alla dessa dagar...

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 13 Feb 2010 15:52:31 +0100

Det finns en mängd dagar för handelns skull, en del utsedda av FN för att fokusera på vissa frågor och en del som är viktiga bara för dig och mig. Alla Hjärtans Dag borde åtminstone innebära goda tankar om man nu inte vill köpa geléhjärtan i ask, röda rosor eller något annat. Där kommer den kristdemokratiska politiken in - en politik med hjärta men också med hjärna!

Många gånger känns kristdemokratiska förslag som utslag av sunt förnuft, och borde därför inte vara så svåra att ta till sig. Att det däremot finns en del företrädare som inte förstår att den kristdemokratiska ideologin är bäst för moderna föräldrar, därför att jämställdheten är inbyggd i människovärdet och den egna människans förmåga att få besluta om sin egen tid, det är förstås beklagligt.

Alla Hjärtans Dag borde fokusera på alla par som kämpar för att få sin vardag att gå ihop, med barnpassning, matlagning, aktiviteter och jobb, där den bästa presenten förmodligen vore en barnfri helg eller en kväll för att få rå om varandra.

Visst är det en fråga om sunt förnuft, att ta tag i livet tillsammans emellanåt, inte minst för barnens skull? Men att få känna sig uppvaktad, sedd och älskad är viktigt och kan aldrig beslutas om som varken rättighet eller skyldighet. Politiken har sina begränsningar och tur är väl det...

Kristdemokratin en egen ideologi

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Thu, 28 Jan 2010 10:15:58 +0100

Nej, inte vill jag ha Kristdemokraterna mera konservativt, tvärtom! Konservatismen är för sig, och kristdemokratin för sig. Annars hade väl de konservativa och de kristdemokratiska ledamöterna i Europaparlamentet slagits ihop för länge sedan. Att de står varandra nära, och tillhör EPP bäda två, är en annan sak!

Att Kristdemokraterna behöver förändras som parti har jag menat länge. Mycket längre än FFFF, och har agerat många gånger för förändringar i organisation och kultur.

Vårt problem är inte att det finns ett stort socialt engagemang. Inte heller att det finns en och annan troende människa som är medlem, eller att familj- och äldrefrågor står högt i kurs. Problemet ligger snarast i en ideologisk förvirring, där kunskap om kristdemokratin inte har jobbats tillräckligt med under årens lopp.

Politik kan nämligen inte endast drivas av känsla; bakomliggande lyssnande, läsande och inhämtande av kunskap på alla de sätt krävs för att fler ska förstå och ta ställning för kristdemokratin.

Det svåra ordet subsidiaritet - att beslut ska tas på lägsta effektiva nivå, innebär att varje individ har ett ansvar, men tillsammans med andra kan man både få hjälp och hjälpa andra. Att varje nivå har sin sfär att besluta över, annars får man ta hjälp av den högre nivån.

Jag har sett många människor ta initiativ som vuxit och blivit vägledande och avgörande för andra människor - därför är jag kristdemokrat. Jag vill ha ett samhälle där fler vågar ta steget att förverkliga sina idéer, drömmar och även stötta andra. Jag har viljan att jobba för det, har du?

Save Saab - Sell Saab!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 17 Jan 2010 16:30:51 +0100

I eftermiddag har en av Sveriges största och mest fridsamma manifestationer någonsin ägt rum till förmån för Saab - med uppskattningsvis 1 500 bilar i karavan och desto fler människor!Med matsäck, försäljning av korv & bröd i kylan gjorde man sin röst hörd med skyltar och skanderande: SAVE SAAB - SELL SAAB!

Jag har efterlyst dessa vanliga människors engagemang; att mera påtagligt visa på att nu köper man inte längre GM:s resonemang och att ett beslut måste komma.

Det mest logiska är att några får köpa loss Saab och att man därifrån kan starta om på ett nytt sätt, men med fortsättning på forskning och utveckling. Kunskap och engagemang finns här och av bilarna i karavanen att döma; ett stort engagemang även från andra länder.

Det kändes stort att vara med idag. Jag hoppas få vara med när nya ägare kommer till Saab också.

GM har problem med sitt anseende

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 09 Jan 2010 11:48:05 +0100

GM har länge haft problem av ekonomisk karaktär - men nu är problemen värre. Företaget har problem med sitt anseende, vilket kommer att kosta ännu mera i slutänden. De SAAB-anställda har tappat förtroendet, de fackliga, politikerna och inte minst allmänheten och SAAB-entusiasterna.

En likvidation har inletts av SAAB; en frivillig nedläggning istället för konkurs. Det är inga handlingar som skrivs på en eftermiddag till Bolagsverket, dessutom inte med tanke på att det är engelskspråkiga handläggare = likvidatorer.

Nu handlar det om handling. Vi svenskar är så oerhört måttfulla i våra reaktioner gentemot andra folkslag. Tänk bara på de franska bönderna! Vi kan också reagera. Det finns flera sidor på nätet som uppmuntrar till bojkott av GM:s produkter, och det planeras parader av SAAB-klubbar över hela världen.

Men demonstrationer har vi bara sett i USA, inte i hemstaden Trollhättan. Det är ingen partipolitik, ingen facklig organisation som har patent på trollhätteborna med omnejds möjlighet till försörjning. Alla kan behöva få utlopp för sina känslor kring detta, så jag uppmanar till att ge GM fler problem; om alla som knyter näven i fickan kring ett stort företags nesliga sätt att bete sig, och ställer sig upp som en man, då händer det grejer.

Politikens återkomst

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 28 Dec 2009 19:05:30 +0100

Politikens återkomst låter som en StarTrek-film, men trendspaningar inför 2010 ger vid handen att politiken är på väg tillbaka. Låter betryggande, om den någon gång varit borta, och vilka har då tagit besluten i riksdagen, kommun- eller regionfullmäktige, kan man fråga sig?

Klimatfrågan är inte den svåraste politiska frågan på sikt. Den långsiktiga utmaningen är den åldrande befolkningen, växande vårdbehov och stegrande vårdbegär, enligt framtidsstrategerna Kairos Future. I den traditionsenliga trendspaningen ”What´s on” som företaget gör är politikens återkomst en av det tio tunga trenderna som väntas växa under 2010.

Detta är en av tio tunga trender som framtidsstrategerna tror att vi kan förvänta oss den kommande framtiden. Flera andra comebacker väntas; storrikens återkomst, absolutismens och djupets återkomst är några av övriga trender i listan.

En av anledningarna till att politiken växer i betydelse är naturligtvis behovet av samordning av resurser och beslut som möjliggör förändringar i positiv riktning. Som kristdemokrat hävdar jag att subsidiaritetsprincipen ständigt måste vakas över. Beslut ska inte tas på högre nivå än nödvändigt, och det offentliga ska inte ha uppgifter som andra kan göra bättre eller lika bra.

Men att just samordna de offentliga medlen och dess användning, måste göras ännu mera effektivt därför att 2010 kräver väljarna besked om vad varje parti vill prioritera när resurserna är begränsade.

Jag hoppas därför på fler offentliga samtal, inte minst en återupplivning också av politikens olika rum - torgmötet till exempel - som gör att vi politiker syns och hörs för medborgarna. Ta ställning kan alla göra utan information, men det blir så mycket sämre resultat..!

Så - GOTT NYTT politikår önskar jag er alla!

Alla andra eller också du och jag?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Thu, 26 Nov 2009 08:40:08 +0100

Alla känner igen den lilla historien om "Någon Annan", den som handlar om att det alltid förutsätts finnas just - någon annan - som gör de saker man själv inte vill, kan eller är engagerad i. Civilkurage för mig är att försöka göra det man kan i det lilla, i det här fallet med SAAB.

Många ropar på regeringen, att det är de som ska rädda jobben på SAAB - för det pratas mera om det än själva biltillverkningen. Och visst - det är jobben som är viktigast för människorna. Men jobben kommer från företag och företagare som satsar sitt liv och sin tid på att det ska gå så bra som möjligt.

Det är ett tankeskifte, att storebror samhället eller pappa storföretaget inte kan ta hand om oss i alla livets situationer. Ibland måste din och min tid, våra pengar och vårt engagemang vara det som för världen framåt.

Vad kan du och jag göra för att få fram fler jobb i Trollhättan med omnejd? Hur kan du och jag använda våra slantar och handla i affärerna som finns här? Kanske köpa en SAAB om du ändå ska köpa en ny bil?

Det är inte alltid "Någon annan" - det kan vara så illa att det är dig och mig det hänger på...

Synen på fackliga representanter

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 10 Oct 2009 18:36:26 +0200

Bilden av hur en facklig representant ska vara är ganska stereotyp. Man förutsätter att det är en man, med stor airbag, väska med axelrem, jeans och eventuellt kavaj, men oftast jacka. Lite småbufflig i sättet, högljudd efter ett par öl på kvällen och alltid beredd att förhandla om vad som helst som kommer i hans väg. Snacka om att visa på motsatsen när jag häromdagen berättade för några personer att även jag är fackligt aktiv!

Jodå, i snart två år har jag försökt tränga mig in i den fackliga världens gåtor. Med diplomet på väggen är jag certifierad företrädare för Ledarna. Jacka har jag också allt som oftast, likaså är jag nog beredd på förhandling om så behövs, med vanan från politiken. Men där slutar nog likheterna.

Behövs då facket, oavsett stilen på representanterna? Ja, det tror jag, därför att många människor behöver hjälp på sina jobb. Det är arbetsmiljöfrågor av både fysisk och psykisk karaktär, uppsägningar eller andra saker som sker mer eller mindre godtyckligt. Att vara chef idag är mer krävande än det någonsin varit därför att tekniken möjliggör ständig uppkoppling för information och kommunikation. Att få hjälp att sätta gränser för sitt arbete så inte hela livet handlar om jobbet, kan vara ett av de områden där en chefsorganisation som Ledarna kan vara till stor hjälp.

Lönen är en viktig del för vår överlevnad, men inte allt. När så många är arbetslösa betyder dock en lön överhuvudtaget en stor skillnad för hur man lever sitt liv. Om det blir något över till roligare saker än räkningarna, är det positivt!

Att a-kassan fungerar med sina utbetalningar när man behöver den, är en rättighet för den enskilde och en skyldighet från fackens sida. Så många miljoner som betalats in under många år, måste organisationen fungera när de också ska betalas ut. Kan jag och männen med axelremsbagarna påverka det, så har vi kommit en bit på väg för våra medlemmar.

Ropen skalla, arbete åt alla?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 04 Oct 2009 11:12:06 +0200

Har läst jobbilagan till GP nu på morgonen. Visst finns det jobb, men jag som läser av intresse för att se vad för slags jobb, blir allt som oftast konfunderad. Och jag kan inte vara ensam om det. Titlarna är inte sällan på engelska, man ska helst ha jobbat med det i ett antal år, och dessutom står det ofta att man ska vara kunnig, inspirerande, klok, har energi och kraft och att man är prestigelös. Förutom att man ska vara tävlingsinriktad, vara en doer och lösningsorienterad. Nähä?

Alla förmågor och egenskaper står förstås inte listade på exakt samma jobb, men tillräckligt ofta är det lite motsägelsefullt skrivet och jag undrar om företagen vet vad de vill, egentligen?

Det vore intressant att se vad man skulle få om det stod bakåtsträvare, problemsökare och inte har alla hästar hemma..! Jag skämtar förstås, men bakom alla annonser står arbetsgivare i behov av rätt person på rätt plats. I dessa tider när många söker jobb som man kanske inte riktigt vet vad det är, men man måste ha ett jobb och man måste söka för att få sin ersättning, så får man ta alla chanser. Från bägge håll.

Det som oroar är alla dem som aldrig eller i alla fall inte på mycket länge, funnit sin plats riktigt, och som aldrig kommer ifråga att komma på intervju när det finns så många andra att välja på. Jag talar om de med någon form av funktionshinder, sjukskrivning eller andra hinder. Många företag anstränger sig för att göra goda gärningar i form av bidrag till välgörenhetsorganisationer. Tänk om fler satsade medel också på att anställa en person på några timmar om dagen så den personen fick jobba 100% av sin förmåga. Jag är säker på att det skulle gynna företaget, den enskilde och hela samhället om vi kunde ge plats åt fler.

Ropen skalla, arbete åt alla?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 04 Oct 2009 11:12:02 +0200

Pseudofigurer eller köksbordspratare?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 26 Sep 2009 21:29:30 +0200

Hur kan det komma sig att SVT väljer att flyga in Anna Anka till fredagens prime-timeTV, när hon förekommer i en serie på TV3 om ett liv som de flesta lever fjärran från. Pengarna från den surt betalda avgiften till Radiotjänst har väl sällan använts till något så onödigt...

Pseudofigurer tenderar att styra media nyhetsflöde allt emellanåt. Vilka fattiga liv tror de som skriver om det och visar det på TV, att vi andra har, att vi bara MÅSTE veta vad kändisar tycker och tänker om Sverige och svenska förhållanden - särskilt som de inte bott i landet på ett stort antal år!

Göran Hägglund har fått kritik för att han talar om verklighetens folk och Kristdemokraterna som ett parti för vanligt folk. Nej visst, vi är väl inte så intressanta som sminkade miljonärsfruar eller fd kändisar. Salongerna är bytta mot köksbord, och champagnemingel är inte som ett fredagsmys. Om dessa världar kunde mötas, verkliga samtal kunde föras om ensamhet, längtan efter trygghet för barnen och föräldrarna som börjar bli till åren, då skulle det bli mer intressant.

Titlar, positioner, pengar och makt i alla ära, men att möta människor för att de är just det - människor - är det som är viktigt.

En vecka eller ett år till valet

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 13 Sep 2009 10:01:47 +0200

Med en vecka kvar till Kyrkovalet och ett år till de allmänna valen, är det intressant att se de olika alternativen. Hur tydliga är de i Kyrkovalet, hur uppfattas de av väljarna? Och hur angelägna frågor driver de, egentligen?

För att vara medlem i Svenska Kyrkan, känner jag inte att jag har tillräckligt grepp om kyrkans organisation. Vem röstar man fram till vad, är nog en ganska vanlig fråga hos gemene man?

I de allmänna valen står namn på valsedlar till respektive nivås högsta organ; kommunfullmäktige, region/landstingsfullmäktige och riksdag. Så också inom kyrkan. Men där är det mera okänt också vad man beslutar om. Att man bland annat har hand om begravningsväsendet på lokal nivå med tillgång till, och skötsel av gravplatser är kanske inte den främsta anledningen att gå och rösta? Och vad händer då på stifts- och riksnivå?

Nej, att det alltid är politik (strategi och taktik) mellan olika grupper som vill olika saker, det hittar man i varje organisation. Men tack och lov att mitt eget parti har lossat banden och att det finns en särskild grupp, Kristdemokrater i Svenska Kyrkan som jobbar med detta.

Att de tar med sig sina kristdemokratiska värderingar i arbetet inom kyrkan är självklart, men att partipolitiken får stå kvar utanför dörren, det borde vara naturligt även för de andra valda.

Hallongrottor och civilkurage

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 03 Aug 2009 17:35:34 +0200

Värdet av det ideella arbetet i Sverige uppgår till många miljoner kronor per år. Engagemang under sommarhalvåret som guider i bygdegårdar och kyrkor, hembakta kakor på gårdscaféer och röjning av vägar och badplatser ger öppen natur och kultur!

Utan bilen stannar Sverige står det ibland på dekaler, särskilt satta på lastbilar. Utan vänskap och ideella krafter stannar Sverige definitivt. Ingen klarar sig utan sina medmänniskor, oavsett om det gäller ledsagning av äldre och funktionshindrade till frisör och bank, barnpassning, eller helt enkelt genom att ge bort en burk nybakade hallongrottor!

Vad spelar hallongrottorna för roll, tänker du, det klarar man sig väl sig utan i allra högsta grad. Är inte så säker på det! För det handlar inte om kaksorten utan om omtanken. Att någon ansträngt sig för en annan människas skull.

Häromdagen delade polisen ut medaljer till några unga killar som varit med och stoppat en inbrottstjuv. Det är ett bevis på civilkurage och att våga bry sig om andra; kanske ett snäpp högre än hallongrottorna. Men oavsett vad vi väljer att göra, är huvudsaken ATT vi gör det.

Nya tider, nya åsikter?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Wed, 24 Jun 2009 07:33:15 +0200

Riksting är spännande - det är Kristdemokraternas högsta beslutande organ, ungefär som kommunfullmäktige i en kommun. Vad kf beslutar kan endast kf upphäva. Så är det inte i ett parti, vad än stadgarna säger. Det ändras åsikter och ståndpunkter både nu och då, och vanliga kommunpolitiker och funktionärer har fullt upp med att hänga med i svängarna.

Rikstinget 2007 tog upp kärnkraftsfrågan, där man inte ville ändra ståndpunkt utan fortsätta jobba för alternativa energiformer. Det vill man från partistyrelsens sida nu också - men även tillsammans med kärnkraften från och med januari i år.

Är principprogrammet förlegat, är våra medlemmar med i rätt parti med anledning av åsiktsbyten, vilka dokument ska vi hålla oss till som vägledande för egna val i kommuner och landsting? Kanske en oviktig fråga för gemene man, men inte för den engagerade förtroendevalde som vill göra ett bra jobb för sitt parti.

Visst, nya tider kan behöva nya åsikter. Kristdemokratin ska vara en progressiv kraft i samhället, inte en konservativ, tillbakasträvande. Men att då före beslut och förändringar diskutera i god ordning, det bidrar faktiskt till enhet och progressivitet.

Dödsstraff och demokrati

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 02 Mar 2009 21:11:59 +0100

Att USAs president Barack Obama är för dödsstraff är ingen nyhet för dem som brydde sig om att läsa på om honom inför presidentvalet. Om detta rapporterade få medier i Sverige. För dödsstraff ville väl bara George Bush och Kinas ledare ha? Men lätt att avfärda, eftersom Bush inte var en bra president och Kina ingen demokrati, heller...

Nej, nog är det så att dödsstraff inte tillhör en demokratis främsta kännetecken, tvärtom. Många är de liksom jag, som tror att det finns andra slags straff för att botgöra sitt brott. Förhoppningsvis ska också en fängelsetid ge möjlighet till rehabilitering och att kunna komma ut efter avtjänat straff med ett nytt liv med nya sätt att tänka.

Dock är det så, att trots att straffet är avklarat, är inte hämnden det för vissa människor, om inte personer straffas med döden. Det inte demokratins rättssystem beslutat, tar man i egna händer. Många människor lever idag med dödsstraffet hängande över sig. Det de en gång gjorde, och som de ångrat, lämnas inte i fred. De lever, men ändå inte.

När till och med den kände tv-psykologen Dr Phili ett program lyckönskade en familj till att äntligen få revansch - hämnd på en fd släkting efter 15 år, förstår man att orden försoning eller förlåtelse utan förståelse för dess innebörd, väger lätt mot den känsla som hämnden kan fylla människor med.

Hämnden är ljuv, säger ordspråket, så länge det varar. För vad gör man sedan, då? Försoning betecknar en genuin, återvunnen samhörighet, inte bara att bråket upphör.Hmmm, vad väljer du?

Nyttigt arbete som minskar stress

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 15 Feb 2009 22:04:06 +0100

Det finns många uppgifter på en arbetsplats som borde göras för att få upp effektiviteten och öka trivseln. I Sverige har begreppet personlig assistent kopplats endast till personer med någon form av funktionshinder, medan chefer och andra i utländska filmer till exempel, har personliga assistenter till hands i sitt arbete. Tänk om det blev mera accepterat här också!

När det nya ROT-avdraget slagits fast, är det dags att förnya och utöka RUT. Visst är det bra att kunna få hjälp med tvätt och strykning, till och med hjälp med att hämta sina barn på dagis för dem som behöver det. Men vem önskar sig inte i hemlighet att få ha en egen assistent på arbetet för att göra det som man borde göra, men som liksom inte hinns med.

Förstå mig rätt - det handlar om en kvalificerad person som kan många olika saker, och som får mycket gjort. Mailinglistor, brevsvar, sortering, utskick, statistik - ja listan kan göras lång. Förutom att det faktiskt vore skönt att ha någon att be om att få en kopp kaffe, även om det är fult att säga i Sverige. Arbetstiden skulle inte förkortas, men åtminstone kännas mera avstressande när man vet att det inte längre ligger långa listor med saker som BORDE göras.

Är detta svårt att genomföra, kan man undra, när människor står på kö för att få jobb? Är vi för kräsna i vårt land för att vilja ha sådana jobb där man kan få vara till glädje för andra? Eller förstår inte företagen att just det som blir liggande, är energitjuvar för dem som redan jobbar mycket.

Jag är glad i alla fall. Jag har hittat en person som jag visserligen delar med resten av kontoret, men jag bjuder på det. Glädjen blir större när man delar den, har jag hört!

Görans vision

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 07 Feb 2009 19:39:52 +0100

Har varit på seminarium om kommunikation häromveckan. Man kanske kunde tro att det skulle vara extra fokus på att få oss som var där, att anamma, gripas av och vilja veta mer om den vision som vi förväntades förstå. Att det skulle bli MIN vision- inte bara Görans.

Trygghet i det lilla - är trygghet i det stora. Så sant som det är sagt. Det som Kristdemokraterna är bra på, är att jobba för den lilla människan; en människa som vi alla kan bli eller har varit någon gång. När vi behövt hjälp från andra, för att få ett arbete och få ihop pengar till brödfödan, när vi behövt en bostad eller hjälp med barnpassningen för att kunna jobba.

Basala behov som att bli uppmärksammad, bli bekräftad av människorna runt omkring som den jag är och för den jag kan bli, med hjälp av andra.

Där behövs en aktiv näringspolitik som även ser de små företagen, de företagare som kämpar dygnet runt för att kunna leva på sin dröm. De som behöver anställa fler, men inte vågar för att de är rädda att inte kunna betala lön i längden.

Där behövs en arbetsmarknadspolitik som ger fler människor arbete - efter deras egna förutsättningar. 100 procent av vars och ens förmåga. Då får fler plats, då öppnar sig fler möjligheter att kunna gå från bidrag till lön.

Om DET också finns i Görans vision så är jag med. Annars inbjuder jag honom gärna att dela min vision.

Kan Kristdemokraterna bli ett parti för alla?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 26 Jan 2009 21:44:16 +0100

Principprogrammet beskriver tydligt vad kristdemokrati är och vad det ska innebära i progressiv förnyelse av samhället med utgångspunkt från det unika och lika människovärdet; inte en konservativ hållning där allt ska bevaras som det alltid varit och där människovärdet delas upp i kategorier utifrån nytta.

Men ett antal vältaliga medlemmar med konservativ bakgrund framställer sig gärna som de ”riktiga” kristdemokraterna, och så ytterligare en falang med en empati för de svaga i samhället, ett äkta socialt engagemang men ingen uttalad ideologisk tanke.

Ett parti för alla kanske Kristdemokraterna aldrig kan bli – men är det verkligen målsättningen?

Många medlemmar väntar på att ledarskapet ska gå före och visa på hur Kristdemokraterna ska lösa de problemområden som finns med otydlighet i den ideologiska framställningen, vilken politik som gäller och vem som duger som företrädare.

Min uppfattning är att ett krismedvetande hos Kristdemokraterna finns på lokal nivå, men att det inte har tagits på allvar av partiledningen.

Jag hoppas att valberedningen i år, nu tar tillfället i akt att möta medlemmarnas oro, frågor och funderingar som uppstått genom debatten kring EU-listan, tar det på allvar och ser över partiledningens sammansättning. För om inte de står upp för de kristdemokratiska värdena internt, varför ska då personer på andra nivåer göra det?

Hot eller kanske hot?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Thu, 15 Jan 2009 20:50:58 +0100

Jag är ett hot, fastän jag känner mig mera som hotad! Enligt Wikipedia, den kostnadsfria webbaserade uppslagsboken, är hot en förklaring om avsikten att använda obehagliga drastiska åtgärder eller våld. Hot kan bli olaga hot, som alltså är en brottslig handling. Är det verkligen mig de vill åt, undrar jag då?

Jag fick veta häromdagen att jag uppenbarligen är ett hot mot vissa människors lilla inskränkta värld, genom att de okända personerna hade gått ut med tryckta budskap om mitt – enligt dessa – tvivelaktiga leverne i dryckenskap och annat. Man kryddade sina budskap med religiösa undertoner för att riktigt späda på eventuella fördomar mot mig som person eller mot mitt parti, Kristdemokraterna.

Reaktionen hos mig blir snarare, att de är ett hot mot demokratin. Att kränka eller hota en offentlig person kan aldrig vara acceptabelt. Och vad är syftet? Hur skulle jag bli en bättre människa av detta?

Nej, jag vill snarare vara den andra förklaringen på samma ord som Wikipedia också lyfter fram, nämligen det engelska ordet hot – het, som är en musikstil inom jazzen. Jag vill gärna leverera heta budskap som bränner under fötterna på dem som förtjänar det, och gärna vara het i mediadebatterna framöver. Jag gillar när det svänger, men inte när det gungar!

Störst går först, eller?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 22 Nov 2008 19:26:06 +0100

I trafiken har man fått lära sig att störst går först, eller hur? Man väjer gärna för en buss med sin lilla bil eftersom man inte vill bli mosad, eller för en cyklist om man själv är gångare. Och i politiken, där råder samma förhållanden om man inte kämpar emot!

När det Största Partiet i Alliansen talar, ska de andra inte bara lyssna, utan vördsamt räta sig därefter. Ordetgemensamhetär ett teoretiskt begrepp som är logiskt hanterbart, men knappast operativt gångbart, och definitivt inget att ta till sig emotionellt.

När det Mindre Partiet i Alliansen sagt sin mening, tar det Största Partiet fram bussen, kör över och backar tillbaka samma väg. Inga vittnen, inga handskakningar på att lagt ord ligger, bara ren och skär överkörning.

Politikens villkor är ibland svåra att förstå ens för dem som varit inne i den länge. Demokrati är ett statsskick – men utan praktisk demokrati innanför väggarna hos dem som bestämmer, är det svårt att övertyga väljarna utanför, att det är det bästa sättet att styra ett land.

Ledarskap är att kunna vara störst, men ändå ge plats åt andra personer och åsikter. Att kunna väja lite åt sidan, så fler kommer fram. När ska det Största Partiet lära sig det?

Organens dag eller kanelbullens?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 19 Oct 2008 20:58:46 +0200

Så gick den 18 oktober – den Europeiska Donationsdagen – lika obemärkt förbi som tidigare år. Debatten om thailändskan som inte fick en lever i tid, utan dog på grund av giftig svamp, har bleknat. Och kunskapen hos allmänheten att det står 600 personer på väntelistan för ett nytt organ, är liten.

Säkert är det så, att först när behovet uppstår för den egna personen, eller för en närstående, sätter man sig in i själva problemet med tillgången till organ. Just därför, känns det så viktigt att uppmärksamma frågan om organdonation genom att människor får möta mig och andra som genomgått en transplantation.

Genom att våga prata om lite mer viktiga saker som liv och död, och inte bara glättiga ämnen på släktkalas och arbetsplatser, kan vi alla åstadkomma en förändring. Det känns ofta som om kanelbullens dag och liknande kommersiella dagar är väldigt angelägna för svenskar i gemen? Kanske det är så därför att man just kan köpa en påse bullar till jobbet eller med hem – det funkar inte riktigt så på Donationsdagen!

Men inte vore det fel, att ta med en bunt donationskort till jobbet eller till familjen? Kanske det gör, att någon får leva längre och till och med får chansen att fira Kanelbullens dag ett år till?

Dansbandslåtar och EKG

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 05 Oct 2008 21:54:21 +0200

Just nu ute på turné varje måndag med utställningen ”Hjärta, smärta och hur död kan bli liv”, påminns jag åter om hjärtats symboliska betydelse.Hjärtat är ju egentligen bara en muskel som fungerar som pump, men som betyder så mycket mer.

Genom regelbundna sammandragningar pumpar hjärtat runt blodet i kroppen. När vi känner oss stressade, upphetsade eller på annat sätt upplever något som gör att hjärtat slår hårdare, så vet vi att det ändå är igång. Uttrycket om en okänslig person ”han har inget hjärta i kroppen”, handlar väl just om det, att kunna känna hur hjärtat slår – och gärna för något eller någon.

Många dansbandslåtar handlar om hjärta och smärta. Den goda känslan av att vara älskad, den smärtsamma av att inte mötas av samma känslor tillbaka som man har för någon annan. Människor lever sig in i texterna och känner med sångarna. Att känna, att få höra, se, smaka och dofta kärlek är det vackraste man kan få vara med om.

Inte är det dock känslan alltid som det går att lita på. Jag hade ju ett hjärta som inte kändes, men det visste jag inte om. Nu vet jag hur det känns när det slår och jag får det bekräftat lite nu och då med EKG. Det känns tryggt.

Vad är det med folk?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sun, 28 Sep 2008 12:14:22 +0200

En tid tillbaka har jag undrat vad som tagit åt folk egentligen. Till synes vanliga människor tar sig för att döda andra i sin närhet på de mest skilda sätt, som om de överdoserat thrillers och skräckfilmer i åratal. Varför gräver man ner en person i en åker, eller slänger ner en annan i en gödselbrunn, till exempel?

Någonstans undrar jag om de människor som tar sig för att döda och göra sig av med kropparna själva verkligen fått vara barn någon gång med föräldrar som visade att de var älskade? Jag har svårt att tro, att personer som fått lära sig – och känna – sitt eget värde, skulle kunna göra något så vidrigt mot någon annan. Den finska skolmassakern är exempel på en ung man som hatade världen. Hade han skäl till det? Hur hade han själv blivit behandlad under uppväxten så att han till sist gjorde slut på sig själv och tio personer till? Jag vet inte, och oavsett det, kan inte handlingen rättfärdiggöras.

Antalet försåld psykofarmaca ökar ständigt. De psykosociala problemen är inte förbehållet några särskilda familjer; de finns överallt och har lite med inkomstnivåer eller boendemiljöer att göra längre. ”Bättre ett fat kål med kärlek – än en gödd oxe med hat” är ett ordspråk från Bibeln och Ordspråksboken som väl belyser vikten av det goda i det lilla sammanhanget.

Ibland finns inte orken att göra några större insatser. Men kanske det räcker att skicka det där mailet eller vykortet, eller ringa det där samtalet som en uppmuntran och en påminnelse att ingen är ensam. Det finns alltid någon som tänker på en. Problemet är att man faktiskt behöver se det oftare i handling...

Kan otydlighet också vara ett igenkänningstecken?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Wed, 25 Jun 2008 07:43:13 +0200

Med anledning av rapporterna som lagts fram till rikstinget, och de sviktande opinionssiffrorna, kan man fråga sig om partistyrelsens (PS) strategi ligger i att partiet ska vara så otydligt som möjligt; att det också kan vara ett igenkänningstecken på Kristdemokraterna?

Vart tog det sociala patoset vägen? Vart tappades det bort? Eller ligger det och skvalpar någonstans i en hårddisk, men får inte komma fram?

Jag har inget svar på den frågan, men däremot törs jag säga, att många med mig hade inte deltagit i partiets arbete under så många år, om inte just fokuset på människovärdet, omsorgen om de svaga i samhället och möjligheten att vara en röst för dem som inte kan tala för sin egen del, hade varit det viktigaste.

Förutom att de rapporter som läggs fram till rikstinget saknar mycket av ovanstående, är det förvånansvärt dåliga rapporter - och slutsatser. Eller förslag för vidare arbete. Det finns ingen tydlighet i vem som ska göra vad, det blandas friskt mellan riksdag och kommun och allt däremellan.

Var verkligen partistyrelsen närvarande när rapporterna släpptes igenom? Eller tänkte man att ombuden inte märker bristen på engagemang och tydlighet, om de bara godkänt det hela? Jag har inte svar på det heller, men hoppas att få det.

Missunnsamhet i debatten om vårdnadsbidrag

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Tue, 11 Mar 2008 21:07:53 +0100

Nu är vårdnadsbidraget i fokus igen. Då vädras fördomarna om föräldrars förmåga att ta beslut om sina barns omsorg. Aldrig blir väl familjerna så omyndigförklarade som i den debatten!

Det värsta är nästan de som är uppe i talarstolar och på insändarsidor talar om hur det egentligen ligger till: Borgarna vill stänga in föräldrar och barn, kedja dem innanför kökets väggar och förbli där tills barnen åtminstone fyllt 18 år!

Denna retorik är fascinerande. Särskilt med tanke på de senaste decenniernas inlåsningspolitik från vänsterkanten där barnen ska lämnas in på offentlig institution – förskola/skola för att uppfostras, och möjligen hämtas ut efter studenten!

Föräldrar ska ta ansvar säger man när barnen är tonåringar. Ja, hade föräldrarna anförtrotts ansvaret redan från låg ålder hade det säkert följt med upp i åldrarna. Att vårdnadsbidraget kan bidra till en mindre stressig tillvaro för familjerna, trots sämre ekonomi, därför att det endast gäller för barn upp till tre år, förbiser man gärna.

Jag hade mina barn på dagis, jag hade inte själv någon större valfrihet. Men jag önskar den gärna till andra.

Nyårslöften? Nej tack!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Sat, 29 Dec 2007 14:21:19 +0100

På årets sista dag ska man ha funderat ut vad som kan tänkas vara ett lämpligt löfte att avge inför det nya året. För sig själv eller för familjen. Eller är det egentligen för några andra, de där löftena är till? För visst borde bantningen ha kommit igång för länge sedan för ens egen skull, för att inte tala om att minska på alkoholen eller sluta med rökningen.

Jag tror inte på att man kan sluta eller börja med någonting utan att ha en grundlig motivation för det. Att man tror att det gör nytta på något sätt. Men att göra en uppoffring för andra som ändå inte kommer att bry sig, är långt ifrån den slags uppoffring som kan göras där den känns för en själv och förvandlar ens inre.

Min mamma har många gånger berättat om den gång när hon var sju år och skulle flytta med sin familj till annan ort. Hennes bästa lekkamrat Inga ville ge henne en avskedspresent och då sade Ingas mamma: Du ska ge så det känns! Vad är det finaste du har?

Inga hade en docka hon var mycket rädd om, och hon visste att det skulle kännas ordentligt om hon gav bort den. Men hon gjorde det!

Idag, 70 år senare, har de fortfarande kontakt trots många flyttar och händelser i livet. Ingas mamma förstod att gåvan från Inga till Margit skulle bli ett minne för livet.

Nyårslöften om att bli en bättre människa eller ge mer till välgörenhet eller vad det kan vara, säger inget om det verkligen känns hos dig eller inte, om de inte förvandlas till handling. Och det kan inte bara ske en gång, för året är långt! ”Låt din inre människa förvandlas dag för dag” – det är ett löfte från Bibeln att vi kan få göra. Det köper jag gärna eftersom det gäller året om.

Värdekonservatismen är död — leve kristdemokratin!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 30 Jul 2007 08:46:49 +0200

Långt ifrån alla som väljer att bli medlemmar, eller att rösta på ett parti, sätter sig in i dess grunder. Vilken ideologisk förankring har politiken? En och annan har vaknat upp över det den här sommaren när det handlar om Kristdemokraterna. Man har ”känt efter” vad som känts ”rätt” i de politiska frågorna, men inte insett att ska hjärna och hjärta fungera tillsammans, bör det också ha sin förankring i partiets grunder.

Politiken måste ständigt ifrågasättas, så att den inte går ifrån grunderna; i kristdemokratins fall de kristna värderingarna. Men den stora missuppfattningen är, att kristdemokratin skulle vara en konservativ – eller värdekonservativ – ideologi när den i själva verket är en dynamisk politisk kraft till förändring, inte bevarande och stagnation.

När Per Hallström den 24/7 skriver i tidningen Dagen i besvikelse över Kristdemokraterna, att det inte finns något värdekonservativt parti att rösta på i valet 2010, så hoppas jag att det är så! Däremot hoppas jag att kristdemokraterna internt kan enas om den ideologi som redan finns i principprogrammet och föra politiken mot nya segrar utifrån det. För en gemensam bild av kristdemokratin som sådan finns inte idag.

Jag har känt mig som ’den ropande rösten i öknen’ när jag i flera års tid har påtalat att det finns åtminstone tre olika grupperingar inom partiet där också sympatisörer utanför tillhör. Abortdiskussionen på rikstinget blottade dessa skillnader tydligt. Det är självklart att med den stora medlemstillströmning som partiet haft de senaste tio åren, att utbildning och samtal kring de ideologiska frågorna skulle varit självklara i varje lokalavdelning, för varje folkvald kristdemokrat. Dels för att kunna föra kristdemokratisk politik och inget eget ”påhitt”, dels för att kunna diskutera med andra om vad vi står för.

Nu står vi här med ”våra tvättade halsar” och skördar frukterna av den försummelsen. Låt oss nu ta mellanvalstiden som är kvar att komma tillrätta med bristerna på kunskap och förståelse.

Skavsår och ömma tår i debatten

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Thu, 19 Jul 2007 14:49:43 +0200

En del av den minoritet av medlemmar och andra som jag kallat för fundamentalister har hört av sig; andra har nog inte förstått att det är dem jag menat. Andra har känt sig trampade på tårna utan anledning – som mig veterligen inte stått på barrikaderna med vare sig slagord, bilder eller osmakliga argument. Men när man kritiserar sammanblandning av politik och religion, då skaver det både här och där...

Det mest inkonsekventa inlägget i media (hitills) kom den 18/7 från Olofsson i Växjö, som dragit ut till försvar för de rikstingsombud som inte höll med partistyrelsen – och resten av ombuden, ska tilläggas. ”Det har alltid varit lättare att sitta på åskådarbänk och kommentera än att vara på spelplan” säger han i en replik i SvD. Oj, oj, oj, pojkvaskern vet inte vad han snackar om!

Han kan komma igen när han också fått förtroendet att få det dryga hundratalet uppdrag jag haft för partiet, ungdoms- och kvinnoförbunden. För att inte tala om, när även han fått vara med om en hjärttransplantation, fött barn, eller något annat livsavgörande, och ända vara fortsatt engagerad. ”Gunthers vilja till att misskreditera sina motståndare är starkare än längtan till samförstånd inom partiet” säger Olofsson vidare. Ja, med tanke på hans egna goda (?) vilja till samförstånd och hans omdömen om mig i tidigare artikel så blir ordspråket ”med sådana vänner behöver man inga fiender” plötsligt väldigt levande.

Jag anser fortfarande, att omdömeslösa talare på rikstinget samt demonstranter utanför, har gjort partiet stor skada. Det vore klädsamt, om man förstod, att rikstinget är partiets skyltfönster utåt. Vad folk ser och läser därifrån, är den bild som partiet får leva med oavsett om vi tycker att den stämmer. Där har alla ett ansvar, vare sig man är medlem eller ej.

Vad gör vi åt det parallella rättssamhället?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Mon, 02 Jul 2007 22:32:23 +0200

Löpsedlarna skrek ut idag att en kantor mördats. Rubriker i tidningar och på nätet talade om att fler kvinnor våldtagits och att det är fortsatt hög beredskap i England för eventuella terrorattacker. Vad är det med världen egentligen, kan man undra. Har våldet ökat eller är det medvetenheten om det som händer, som gör att vi tar det till oss? Och allt våld som utövas, men som aldrig anmäls?

De flesta som begår brott får troligen sona det på ett eller annat sätt, men det som kan skrämma mig ibland är det parallella rättssamhälle som håller på att växa fram mer och mer och där polisen inte blir inkopplad – eller i alla fall inte får den information som behövs för att gripa de skyldiga. Det talas om hämnd, revansch och respekt bland unga män och vuxna. Respekt för vad mer än den egna familjen; och vad har de i så fall gjort som kan rättfärdiggöra att det blir en evig cirkelgång av aldrig avslutade skymfer och faktiskt kriminella handlingar genom hot och våld?

Jag talar inte om ett annat land eller ens en annan stad: Det förekommer dagligen i Sverige, i Trollhättan. Senast häromveckan blev en man knivhuggen och förd till sjukhus, men vägrade tala med polisen om vad som hänt. Förut har det talats om stölder i skolan, hot via e-mail och sms och så vidare, där många inblandade mår dåligt men inte vågar prata med andra utanför familjen eller gänget.

Civilkurage behövs överallt. Information måste våga ges till myndigheter, och vittnesskydd måste ges till fler. Händelsen med kvinnan som vittnat och trots polisövervakning ändå misshandlades, får inte upprepas. Barn och ungdomar måste ha förtroende för vuxna och att de vågar ta itu med saker utan att själva råka illa ut. Rättssamhället måste upprättas så brott och straff går hand i hand – så inte straffen uteblir men brotten består.

Hur länge kan man sitta inne?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Tue, 14 Nov 2006 08:19:51 +0100

Att man ska få ett straff för en kriminell handling man begått är det ingen som tvekar över. Men hur länge ska man vara inlåst om man är psykiskt sjuk lagöverträdare jämfört med en person som fått fängelsestraff?

Antalet personer som dömts till rättspsykiatrisk vård ökar för varje år. Samtidigt saknas platser för att det kommer ut för få patienter därifrån. Kommunerna tar inte sitt ansvar för sina medborgare – att skapa egna boenden med tillsyn dygnet runt anses vara kostsamt och besvärligt att hantera – och det blir då enklare att låta personerna vara kvar på rättspsykiatriska klinikerna. Frågan är dock om det är samhällsekonomisk nytta eller nytta för den enskilde? Eller ingetdera?

Ett stort och varmt tack!

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Thu, 21 Sep 2006 10:29:18 +0200

Även om jag inte nådde målet, att bli en av 349 riksdagsledamöter, är jag nöjd över min valkampanj! Jag har fått nöjet att möta så många intressanta, arbetsamma och entusiastiska människor, lärt mig mycket och fått sprida kristdemokratiska budskap.

I vilket annat jobb kan man få göra studiebesök på så skiftande verksamheter som förskolor och en firma som specialiserat sig på att rengöra avloppsrör? Vart skulle man hitta så engagerade personer som hittat "sin" grej att göra i livet, om det är att tillverka en sak eller arbeta med människor, som i uppdraget som politiker?

Jag vill fortsätta arbeta för ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter även om det nu inte blev i riksdagen. Hoppas att du som läser detta också vill det. Och du som hjälpt mig i min valkampanj med att dela ut foldrar eller sagt vänliga ord om mig - ett stort och varmt tack!

Känner du dig trygg?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Tue, 12 Sep 2006 21:09:20 +0200

Nu och då rapporteras om personer som utsatts för brott, där ingen utomstående vågat ingripa, trots att de sett vad som håller på att hända. Ett undantag var två killar som häromveckan cyklade ikapp en väskryckare, och som hjälpte polisen att kunna gripa honom.

Att allt fler under senare år fått för sig att "sköta sig själv och skita i andra" på ren svenska, ska vara en framkomlig väg för ett bättre Sverige, är det nog få som tror på egentligen. Vad är det för samhälle vi vill ha framöver? Är det ett samhälle där vi är rädda för att öppna dörren, gå ut på kvällen eller ta ut pengar på bankomaten?

Oavsett om det beror på rädsla eller ren likgiltighet,måste detta enligt min mening förändras. Alla hamnar vi någon gång i en situation där vi behöver hjälp av andra. Den gyllene regeln är därför värd att tänka på även fortsättningsvis! Självklart betyder där de ideella krafterna oerhört mycket för att sprida känslan av glädje över att finnas till hands för någon annan.

Göra eller förstöra?

penilla@keryx.se (Penilla Gunther) — Fri, 25 Aug 2006 14:55:55 +0200

I valrörelsetider finns det en hel del egoister! Då tänker jag på dem som inte främst för fram sin egen politik eller gör några större egna insatser utan antingen sätter krokben för dem som åstadkommer saker, eller förstör valaffischer, material med mera.

Den första gruppen är de som syns ibland men aldrig tillräckligt. Och om de gör det, sker det på andras bekostnad. Den andra gruppen är mer praktisk - de förstör på olika sätt, utan till synes mål och mening.

Den viktigaste när man är engagerad i samhällsfrågor borde vara: Vad kan jag göra? Inte vad alla andra ska eller borde göra. Det sätter den enskilda människans värde i fokus; både den som kan åstadkomma en förändring och den som är i behov av en förändring men som kanske inte kan tala för sin egen sak. Så göra eller förstöra, det är frågan.