Men ett antal vältaliga medlemmar med konservativ bakgrund framställer sig gärna som de ”riktiga” kristdemokraterna, och så ytterligare en falang med en empati för de svaga i samhället, ett äkta socialt engagemang men ingen uttalad ideologisk tanke.

Ett parti för alla kanske Kristdemokraterna aldrig kan bli – men är det verkligen målsättningen?

Många medlemmar väntar på att ledarskapet ska gå före och visa på hur Kristdemokraterna ska lösa de problemområden som finns med otydlighet i den ideologiska framställningen, vilken politik som gäller och vem som duger som företrädare.

Min uppfattning är att ett krismedvetande hos Kristdemokraterna finns på lokal nivå, men att det inte har tagits på allvar av partiledningen.

Jag hoppas att valberedningen i år, nu tar tillfället i akt att möta medlemmarnas oro, frågor och funderingar som uppstått genom debatten kring EU-listan, tar det på allvar och ser över partiledningens sammansättning. För om inte de står upp för de kristdemokratiska värdena internt, varför ska då personer på andra nivåer göra det?