Jag tror inte på att man kan sluta eller börja med någonting utan att ha en grundlig motivation för det. Att man tror att det gör nytta på något sätt. Men att göra en uppoffring för andra som ändå inte kommer att bry sig, är långt ifrån den slags uppoffring som kan göras där den känns för en själv och förvandlar ens inre.

Min mamma har många gånger berättat om den gång när hon var sju år och skulle flytta med sin familj till annan ort. Hennes bästa lekkamrat Inga ville ge henne en avskedspresent och då sade Ingas mamma: Du ska ge så det känns! Vad är det finaste du har?

Inga hade en docka hon var mycket rädd om, och hon visste att det skulle kännas ordentligt om hon gav bort den. Men hon gjorde det!

Idag, 70 år senare, har de fortfarande kontakt trots många flyttar och händelser i livet. Ingas mamma förstod att gåvan från Inga till Margit skulle bli ett minne för livet.

Nyårslöften om att bli en bättre människa eller ge mer till välgörenhet eller vad det kan vara, säger inget om det verkligen känns hos dig eller inte, om de inte förvandlas till handling. Och det kan inte bara ske en gång, för året är långt! ”Låt din inre människa förvandlas dag för dag” – det är ett löfte från Bibeln att vi kan få göra. Det köper jag gärna eftersom det gäller året om.