Det mest inkonsekventa inlägget i media (hitills) kom den 18/7 från Olofsson i Växjö, som dragit ut till försvar för de rikstingsombud som inte höll med partistyrelsen – och resten av ombuden, ska tilläggas. ”Det har alltid varit lättare att sitta på åskådarbänk och kommentera än att vara på spelplan” säger han i en replik i SvD. Oj, oj, oj, pojkvaskern vet inte vad han snackar om!

Han kan komma igen när han också fått förtroendet att få det dryga hundratalet uppdrag jag haft för partiet, ungdoms- och kvinnoförbunden. För att inte tala om, när även han fått vara med om en hjärttransplantation, fött barn, eller något annat livsavgörande, och ända vara fortsatt engagerad. ”Gunthers vilja till att misskreditera sina motståndare är starkare än längtan till samförstånd inom partiet” säger Olofsson vidare. Ja, med tanke på hans egna goda (?) vilja till samförstånd och hans omdömen om mig i tidigare artikel så blir ordspråket ”med sådana vänner behöver man inga fiender” plötsligt väldigt levande.

Jag anser fortfarande, att omdömeslösa talare på rikstinget samt demonstranter utanför, har gjort partiet stor skada. Det vore klädsamt, om man förstod, att rikstinget är partiets skyltfönster utåt. Vad folk ser och läser därifrån, är den bild som partiet får leva med oavsett om vi tycker att den stämmer. Där har alla ett ansvar, vare sig man är medlem eller ej.