De flesta som begår brott får troligen sona det på ett eller annat sätt, men det som kan skrämma mig ibland är det parallella rättssamhälle som håller på att växa fram mer och mer och där polisen inte blir inkopplad – eller i alla fall inte får den information som behövs för att gripa de skyldiga. Det talas om hämnd, revansch och respekt bland unga män och vuxna. Respekt för vad mer än den egna familjen; och vad har de i så fall gjort som kan rättfärdiggöra att det blir en evig cirkelgång av aldrig avslutade skymfer och faktiskt kriminella handlingar genom hot och våld?

Jag talar inte om ett annat land eller ens en annan stad: Det förekommer dagligen i Sverige, i Trollhättan. Senast häromveckan blev en man knivhuggen och förd till sjukhus, men vägrade tala med polisen om vad som hänt. Förut har det talats om stölder i skolan, hot via e-mail och sms och så vidare, där många inblandade mår dåligt men inte vågar prata med andra utanför familjen eller gänget.

Civilkurage behövs överallt. Information måste våga ges till myndigheter, och vittnesskydd måste ges till fler. Händelsen med kvinnan som vittnat och trots polisövervakning ändå misshandlades, får inte upprepas. Barn och ungdomar måste ha förtroende för vuxna och att de vågar ta itu med saker utan att själva råka illa ut. Rättssamhället måste upprättas så brott och straff går hand i hand – så inte straffen uteblir men brotten består.