Toppkandidaterna karaktäriseras som en serie realityprogram, men personernas verklighet är långt ifrån en vanlig människas väg i politiken.

Politik är ett hantverk, har jag fått lära mig på en rad kurser i både ungdomsförbundets och partiets regi under årens lopp. Det handlar om:

• Att lära sig skriva - insändare, artiklar, dokument av en rad olika slag.
• Att lära sig prata - inför folk på möten, på torget, inför medierna.
• Och inte minst att lära sig vem man själv är och vad man kan, när man så småningom skärskådas av medlemmar, väljare och medierna. Av detta syns mycket lite i "Toppkandidaterna".

 Att ställa sig inför en publik på Folk- och Försvars konferens i Sälen skulle i vanliga fall ha krävt en lång meritlista, och att överhuvudtaget bli inbjuden till denna konferens är ganska svårt! När deltagarna då gnäller att "de inte blir tagna på allvar", känns det bara övermaga.
Nej, om livet som politiker vore lika lättvindigt som för deltagarna i "Toppkandidaterna" så kanske fler vore intresserade och "krisen" skulle lösas?
Jag välkomnar toppkandidaterna ut i den verkliga valrörelsen med att stå på blåsiga marknader och regniga torg, ha oregelbundna tider med familjen och inte minst oregelbundna inkomster och att bli synad av allt och alla.
I den verkligheten krävs en djup övertygelse om sitt partis politik och värderingar för att orka med. För politik kan och ska vara roligt, men aldrig glättigt.

Läs hela artikeln på GT:s hemsida.