Att under kort tid ha en jämställdhetsminister som förknippas med hästar och mostrar, en skolminister som gått på sexklubb och misstänks ha fuskat till sig tidigare positioner, en förskole- och ungdomsminister som misstänks ha fuskat med bidragsunderlag i SSU, en idrottsminister som misstänkts för skattefusk i sin idrottsförening och inte att förglömma utrikesministern som snarast förknippas med inkompetens – det känns som rekord för en regerings ledamöter när det gäller att ta fokus från det politiska arbete man är satt att göra! Tittar man lite närmare på den s-märkta regeringen så verkar det förstås inte så svårt att bli minister. Lång och trogen tjänst inom det politiska arbetet på varken kommun-, landstings- eller riksnivå har inte behövts för flera av ministrarna. Så förståelsen för hur beslut tas emot är väl inte så hög?!