Då kommer alla möjliga konstiga argument. – Jamen, jag går ju aldrig i kyrkan, jag tror inte på Gud eller jag vill inte ha kristendomsundervisning i skolan. Nähä, och det finns inga i de andra partierna med sådana medlemmar eller väljare? Är det specifikt kristdemokratiskt att vi ska ha just de väljarna och är det så i Tyskland, Belgien eller Italien till exempel?

Det finns fler varianter: 1. Jag kan inte vara kristdemokrat, eller rösta på KD, för ni är för veka i frågan om homosexuellas rätt att gifta sig, abortfrågan och Israel-Palestina-konflikten. Oj, tänker jag, är DET de viktigaste frågorna vi ska jobba med? När människor saknar jobb och bostad, barn till missbrukande föräldrar behöver hjälp och man svälter i vissa delar av världen?

– Jag kan heller inte rösta på KD för att ni är emot samkönade äktenskap, bara pratar aborter och är alldeles för pro-israeliska. Jaså, är det därför vi jobbat i alla år för större valfrihet inom både barnomsorg och äldreomsorg, fler företag som ger fler jobb och en bättre vård. Selektivt hörande?

– Jag kan inte vara kristdemokrat, för jag har socialdemokratiska föräldrar (eller moderata, liberala whatever…). När man fyllt 18 år och får rösta, får man också välja vilket part man röstar på. En upplysning.

Det finns fler intressanta argument mot att inte erkänna sig som kristdemokrat, men jag ska istället ge dig argument för att våga vara det:

Jag gick med i Kristdemokraterna och har varit med sedan tonåren därför att jag tror på vår människosyn; allas unika och lika värde. Att alla människor har rätt till en trygg tillvaro utifrån vars och ens behov och förutsättningar. Att vara deras röst som själva inte kan ta för sig i den allmänna opinionen eller har de stora intresseorganisationerna med sig. Om du delar den inställningen och visionen, och tror att Kristdemokraterna kan bidra till ett bättre samhälle, då är du välkommen att komma ut som kristdemokrat.

Läs också min kollega Maria Nilsson som fyller på med fler argument i sin blogg.