Många blir överraskade över att det i lokaltidningen eller på nätet helt plötsligt står vilken inkomst man har, om man är ägare av, eller sitter i styrelsen för ett bolag eller är med i en förening. Man förväntas även uttrycka åsikter om alltifrån Djurens rätt till Pappors rätt, Greenpeace-aktiviteter till inställningen till biogas, nystartsjobb, skatteuttag på vindkraft, högskolans organisation eller vårdnadsbidrag!

Även om få uppmärksammas för sina svar eller för sin kandidatur i långa loppet, är känslan att vara påpassad utifrån inte bara en angenäm känsla. För dem som söker kändisskap för kändisskapets skull, finns det med all sannolikhet enklare vägar att nå dit.

För dem som redan kommit högre upp i den politiska världen, har priset ibland varit högt. Den senaste i raden som lämnat, är arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, som angav tre skäl för detta; nämligen sina tre barn. Kristina Axén Olin avgick på grund av en ohållbar personlig situation, som även drabbat familjen. Andra har angett att de inte tjänar tillräckligt på politiken – och som kommunpolitiker gör man verkligen inte det – men inte ens som riksdagsledamot tycker somliga att det är värt det.

Men framförallt ska det inre engagemanget finnas för att det runt omkring det politiska arbetet ska vara värt det. Det måste finnas människor runt omkring som uppmuntrar, stöttar och ger råd, men man kommer aldrig ifrån att den egna motivationen måste finnas för att göra livet lite enklare för medmänniskorna. Genom att bli känd, får man genomslag för sina idéer och kan genomföra dem, inte för att bli en ”kändis”.