Bränna pengar kan alla göra genom att slösa bort dem på oväsentligheter. Gudrun Schyman gjorde det handgripligen – dessutom på en grill! Nä, Frälsningsarméns idé att lägga pengar i den kokande grytan är verkligen ett bättre grepp.

Sex tycker de flesta är ett intressant ämne. Sälja sex är inget bra vägval i livet, ej heller att köpa. Förutom att det är kriminellt, är det en personlig tragedi. Men män med makt brukar inte behöva betala för sex, så varför skulle Littorin göra det? Dåligt självförtroende, för mycket pengar som behövde spenderas eller… så har han inte gjort det!

Utövandet av makt stod inte partierna för i första hand, det gjorde media och framförallt Aftonbladet genom sitt halande och dragande av de obesvarade frågorna kring Littorins avgång. Den tredje statsmakten visade än en gång att man kunde sänka eller höja en människa. Den enes bröd, den andres död, kan man säga, eftersom Schyman fick mycket media för något som också borde klassas som genomdumt.

Vinnare blev förmodligen de som syntes och märktes i det stora utbudet utan att behöva använda sig av de tre ovanstående ingredienserna, medan förlorarna inte känt av någon sex appeal och fått särskilt mycket media, och därmed kastat pengar i sjön (det är dyrt att vara med på Almedalsveckan). Synd om dem…

Man får till sist dock tro att svenska folket i valet röstar med hjärna och hjärta och inte bara agerar efter den senaste trenden, som om politiskt förtroendekapital vore någon slags aktiekurs. Detta förenklas om de politiska kampanjerna håller sig till sak och spelar med öppna kort. Om detta har jag också skrivit på Newsmill idag.