Visst är det riksdag och regering som tagit beslut om de nya sjukförsäkringsreglerna – men man ska inte glömma bort att även LO i en rapport 2007, föreslog en ny bortre gräns för sjukskrivning och ersättning för det. Dessutom gjordes 140 personer om dagen till sjukpensionärer tidigare – utan någon större hjälp till utredning och framförallt rehabiliteringsinsatser.

Sedan årsskiftet har 8 000 personer nekats fortsatt sjukpenning. Det är en ökning med 30 procent jämfört med samma period förra året. Å andra sidan har över hälften av de ca 2 000 personer som utförsäkrades efter maximal tid i sjukförsäkringen och inte anmälde sig till Arbetsförmedlingen, gått till arbete ändå!

Nära 13 000 personer hade i januari skrivit in sig i introduktionsprogrammet. Av dessa var knappt 4 300 män och nära 8 500 kvinnor. Ännu finns inga studier på hur många av dessa som inte kommer att kunna ha ett reguljärt arbete, oavsett insatser, och som behöver få en permanent sjukersättning.

Men allt beror inte på politiken – det finns också ett stort ansvar lagt hos de myndigheter som ska möta dessa människor som varit långt bort från arbetsmarknaden i ett antal år. Reformer är alltid svåra och jobbiga för de som ska genomföra dem och för de personer som är föremål för dem. Jag beklagar djupt de människor som inte kommit på rätt plats ännu och fått sin ersättning sänkt. Ingen blir friskare av en dålig ekonomi – oro är lika farligt som vilken sjukdom som helst. Men att över tusen personer ändå fått arbete och tjänar till sin egen lön – det är bra både för dem och för samhället i stort.