Om detta skriver jag idag en debattartikel i GT (som tidningen gav en extra tillspetsad rubrik) och på samma tema hade jag tillsammans med Lisbet Pipping, författare och föreläsare i bl.a. mobbningsfrågor, en artikel i TTELA den 7:e april.

På TV4-nyheterna talade man om detta som att det var skillnad på ”verkligheten” och nätet. Men idag är nätet verkligheten för speciellt barn och ungdomar. De umgås där, de chattar, skickar bilder med mera. Men ska allt kunna sägas där, som man faktiskt inte skulle säga öga mot öga?

Piratpartiet har ofta haft sin egen tolkning av vad som är integritetskränkande och inte. Men hur ser man på mobbning på nätet, genom SMS, MMS, osv? Hur ska drabbade människor få slippa sådant, eller få möjlighet till upprättelse, om allt släpps helt vind för våg?

Värnet om den enskildes privatliv är lagfäst i Sveriges grundlag, och att Staten skall endast vid en konkret brottsmisstanke ha rätt att samla bevis och utföra övervakning av sina invånare. Staten skall i alla övriga fall utgå från att dess medborgare är oskyldiga och lämna dem ifred står det i Piratpartiets principprogram. Men det blir problem när man silar statens mygg, men sväljer alla andra aktörers kameler!

Alla former av upprepade trakasserier = mobbning. Det kan inte, ska inte accepteras. När Piratpartiet inser att bedriva politik handlar om att kunna fler områden, och man ser konsekvenser för den enskilda människan utanför det tekniska, då kan det tas på allvar, men inte förrän dess.